Aftonbladet – 23 mars 1863, sida 3

hölls och bodarna voro stängda. POLEN. Den okände stadshöfdingen i Warschat har den 13 dennes utfärdat en ny kungö relse, hvilken dels är riktad emot ett försök af Wielopolskis son att samla underskriftei till en petition från polska folket till ke saren; dels varnar ånyo Woarschaus ung. dom att följa sådana värfvare, som ej kunna visa fullmakt från stadshöfdingen, samt ho. tar dylika värfvare, ehuru de utan tvifvel handla ur de ädlaste motiver, med strängt stroff, ty de utsätta detachementer, hvilka ej hafva kunskap om resningens och de polska stridskrafternas ställning, för alt ändamålslöst kringirra mellan de moskovitiska kolonnerna och tillintetgörasX; slutligen innehåller samma kungörelse ett påbud beträffande nationalpålagornasupptagande. Rörande dessa berätta korrespondenter i Warschau, att stadshöfdingens uppbördemän, skyddade af befolkningens patriotism och älven af fruktan för den lön, som skulle drabba en angilvare, gå ur hus i hus, uppbära pålagorna, inskritva den betalda summan i en bok och lemna qvitto för densamma. Provisoriska regeringen utfärdade vid öfverlemnandet af diktaturen åt Langiewicz följande proklamation till polska nationen: Landsmän! När för sex veckor sedan fiendens exempellösa förtryck drifvit folkets lidanden till den största höjd, kallade vi er till vapen, i förtröstan på vår heliga sak, på menniskorätt, på vårt fosterlands frihet och oberoende. Vi hafva icke bedragit oss i denna förtröstan på nationens kraft och manhaftighet! Den till makt bragte, hårdt ansatte fienden tager hämnd för sina nederlag genom mord och brand, ljuger inför Europa och skickar efter hvarje förlust bulletiner om fördelaktiga segrar till vestern. Men dessa bemödanden hafva icke haft och skola icke röna någon framgång. Talrika lyckliga träffningar på alla punkter i landet bevisa fienden dagliger, att ingen makt på jorden är i stånd till att bekämpa ett folk, som reser sig mot förtrycket. På slagfälten vid Wengrow, Miechow, Staszow, Malagosez hafva våra rostiga vapen betäckts af odödlig ära. Fienden skördar ingen frukt af det som blitvit utsådt utaf förräoch angifvare. Han har, genom att beka våra tempel med oskyldigt blod, bragt våld ända fram till altarets trappor. Vårt presterskap har med harm förkastat de falska profeternas lära och med nit ställt sig på det förtryckta folkets sida. Gud vilsigne våra vapen! Till sin skam bekände fienden inför hela verlden, att han ville decimera vår befolkning genom en proskriptionsutskrifning. Stadsbefolkningen och landsbygdens tappra ungdom begynte den kamp, som nu hela folket utkämpar. Utmattad af striden med vestern, plåged afsina egna undersåters missnöje, kunde fienden icke qväfva oss genom sin öfvermakt och bemödade sig under tvenne år att bedraga oss och Europa genom skenbara eftergifter. 1 trots af alla från rysk sida rönta bedrägerier och derigenom upp: kommen misstro till detta lands reformer, inställ de sig dock en del råa medborgare till arbete under de nya institutionernas auspicier. Det förflutna årets erfarenhet bragte i dagem den usla beskaffenheten af dessa skamlösa eftergifter; de outtröttliga arbetarnes krafter förslösades uti fruktlösa bemödanden och omgåfvos vid hvarje steg af nya hinder. Icke ett enda nyttigt förslag af distriktsråden bragtes till utförande. Fiendens usla uppskattades efter förtjenst. I dag finnes ingen menniska i riket, hvilken tror på Rysslands ärlighet, eller hyser den villfarelsen att man i förening med kunna gagneligt arbeta på landets väl. När min af svag tro tvillade på möjligheten af en res ning, läto vi icke vilseleda oss. Framgången har öfvertygat alla. Ibland godsegare och borgare finnes numera ingen polsk själ, som icke delar den all na entusiasmen, och nationalre-. geringens förordningar blifva erkända af alla landets innevånare. Landtfolkets kraft har städse varit det truktansvärdaste för fienden och derföre hafva alla medel uppbjutits för att förlama denne Simson. Wielopolski, som ville lägga det. underkufvade Polen för czarens fötter, som skic-. U j en och lofkade spioner bland landtbefolkni 5 vade denna gåfvor af främmande ego , mer dan han samtidigt inför czaren talade för lifegensh pens bibehållande, var för första gången upptig, då han i statsrådet förklarade, att våra: fiender systematiskt utbredde missnöjet, i det de bragte bondefrägan å bane, utan att definitivt ordna densamma, Nationalregeringens första ord var derföre att förklara alla barn af vår heliga fosterjord för fria. Genom att förordna böndernas trigifvande tillstoppade nationalregeringen med ens källan till den af fienden under åratal