Aftonbladet – 20 mars 1863, sida 2

skålar, och alla voro väl UTRIKDS. FRANKRIKE. Från Paris skrifves den 14: Rapporten om de till Polens förmån inlemnade petitionerna har blifvit uppläst i senaten. Rapporten föreslår, att petitionerna ej öfverlemnas till ministåören, utan alt man med förtroende öfverlåter åt kejsaren att i polska frågan företaga hvad som är rättvist, möjligt och olitiskt. Diskussionen skulle börja den 18. Bland inskrifane talare äro hrr Bonjean, general Husson, markis de Boissy och Pietri. Afven marskalk Mac Mahon lär ämna uppträda. Furst Metternich, som ifrigt arbetar på en allians mellan Frankrike och Österrike mot Ryssland och Preussen, hade den 12 dennes, innan ban reste till Wien, en audiens hos kejsaren. Hans bemödanden torde dock stranda mot Wienerkabinettets betänkligheter, hvilka underblåsas af engelska kabinettet, som till hvarje pris vill rädda den europeiska freden, så mycket mer som ett krig under närvarande omständigheter lätt kunde leda till Frankrikes förstoring vid Rhen. Prefekterna hafva fått anvisning att icke hindra kringsändningen af petitioner för Polen. För öfrigt råder inom officiella kretsar en fullständig ovisshet om kejsare13 afsigter. I allt som angår polska frågan, rådgör kejsaren blott med Drouyn de Lhuys; de öfriga ministrarne veta litet eller intet. Af det öde furst Metternichs framställningar skola röna i Wien, beror nu utan tvifvel problemet om polackarne skola lemnas ensamma i sin förtviflade strid med Ryssland eller om Frankrike skall komma dem till hjelp. Francet meddelar att polack-komiten och samtliga i Paris lefvande polska emigranter bifallit och erkänt Langiewiez diktatur. Samma tidning berättar att Langiewicz, på ett bref af general Garibaldi, i hvilket denne erbjöd Polen sitt personliga bistånd, svarat i de tacksammaste ordalag, men dock afböjt anbudet, på den grund attresningen behöfver medverkan af alla folkklasser, äfven af dem, hvilka hans namn skulle förskräcka, emedan det har en alltför revolutionär klang. Förnämsta skälet för Longiewicz afslag är dock, att Garibaldis närvaro i Polen skulle bringa Österrike i fiendtligt förhållande till resningen. I ett af Opinion nationale meddeladt bref förklara 314 arbetare från förstäderna i Paris, att de fast beslutit att begifva sig till Polen, om den polska komitån vill lemna dem penningar till resan utom Frankrikes gränser. ENGLAND. Den 13 dennes framlemnade en deputation, i spetsen för hvilken parlamentsmedlemmen W. Cox stod, till premierministern en skrifvelse till drottningen till förmån för Polen, hvilken skrifvelse blifvit besluten på ett nyligen hållet möte. Den iuanehåller en begäran till drottningen att göra den ryska regeringen föreställningar, på det alt denna må göra slut på de nyligen föröfvade be bariska handlingarna och återkalla konskriptionen. Dessutom uppmanas drottningen att i föreniog med de andra europeiska makterna påyrka Polens återupprättande såsom en nation. Hr Cox anmärkte vid företrädet hos lord Palmerston, att mötet representerade den engelska arbetsklassens tänkesätt samt att folket ville gifva stöd åt regeringen och yttra sig fritt i denna fråga. De engelska arbetarne insågo att Ryssland brutit alia åt polackarne gifna löften, och att Englands ära kräfde att regeringen uppträdde i handling. — Lord Palmerston frågade om deputationen önskade ett nytt krig med Ryssland, hvarpå en medlem af deputationen svarade, att han önskade det, om Polens sak så fordrade. Härefier uppstod ett samtal, under hvilket premierministern yttrade, att anledning till sympati för Polen otvifvelaktigt förefanns. Men han tillade likväl, att det ej tillkom en minister att gifva löften för framtiden; skrifvelser till drottniogen skulle dessutom egentligen öfverlemnas till inrikesministorn, men hen lofvade att tillställa sir G. Grey den nu frågavarande, på det den måtte komma drottningen tillhanda. BELGIEN. Den 12 dennes hölls i Brissel ett meeting för Polen, på hvilket befolkningens alla klasser voro talrikt representerade. Efter en lifig debatt bildades, för samlande af penning idrag till polska nationalkriget, en komitt, land hvars ledamöter äro de liberale de;uteradena Hymans, Goblet, Guillery, Coonons och Dumortier. Äfven tvenne arbeare invaldes i komiten. Ett annat meeting ill Polens törmån skulle föranstaltas af den Onservativ-katolska minoriteten inom depueradekammaren