Aftonbladet – 18 mars 1863, sida 2

ortal för att finna något skydd mot det häftiga regnet. Hon vände sig likväl först till grafven, tryckte sina läppar emot den kalla marmorn och hviskade: cAlskade moder det är första gången ett oväder bryter ut öfver din dotters hufvud, medan hen är hos dig.4 Hon aflägsnade sig ett par steg från grafven, men slungades liksom af en osynlig hand till marken. För hennes ögon såg det ut som om hela luften bestått af ett enda eldhaf. En förfärlig skräll träffade hennes öron och förtog både syn och hörsel på henne under några minuter. Regnet störtade ned, åskan mullrade, blixten ljungade; men hon qvarlåg bedöfvad och liksom förlamad. Då hon åter förmådde röra sig, behöfde hon likväl en lång stund innan hon kunde resa sig upp. Andtligen stod hon upprätt. Hennes första bliek flög till den graf hon nyss lemnat. Ett genomträngande skrik af smärta undföll henne och hon sprang fram till den. Marmorkorset och den vackra cypressen, som öfver detsamma kastat sin skugga, voro splittrade. Åskan hade slagit ned och förvandlat till spillror det kors, som i så många år stått vakt på Annas graf, och vid hvars fot den qvarlefvande dottren så många gånger bedit och gråtit. Utan sinne för ovädret eller regnet hade Gurli under de vildaste snyftningar kastat sig ped öfver den förstörda minnesvården. Hon kände ej att regnet öste öfver henre, y tårarne runno lika ymnigt. Gurli! ljöd helt plötsligt en orolig röst, och någon lattade henne om lifvet, tilläggande: Huru är det, hvad i Guds namna : rar händt? Gurlis snyftningar tystoade. Hon lät den, om fattat henne om lifvet, lyfta sig upp, iksom oförmögen till något motstånd. När ji won åter stod framför grafkullen och blicken öll på det krossade korset, bröto de häm-l( nade sayftningarne åter ut. 6