Aftonbladet – 18 mars 1863, sida 2

de de unga tärnorna att deras värdinna icke var med dem, och gjorde sitt bästa att äfven herrarne skulle göra det. Stefan, som i allmänhet egnade sin uppmärksamhet it prostens yngsta dotter, en vacker blåögd tärna på sjutton år, var så inbegripen i samtal mcd henne, att han icke alls tycktes ha gifvit akt på om Gurli var nära eller frånvarande. Det led mot afton. Den molnhöljda himlen blef allt mörkare och mera hotande. Plötsligt kom en täftig orkan rusande med sådan fart, att den ryckte upp fönsterhakarne och slog fönstren emot väggen. En blixt for fräsande genom rymden och följdes tätt i spåren af ett thordön, som skakade hela byggningen på Birgersborg. Skrattet dog bort på de ungas läppar, de nyss så strålande ögonen blickade förskräckta åt fönsterna, och merän en rosenmun suckade: Herre Gud, ett sådant rysligt väder! Elementerna i uppror injaga alltid fasa hos hvardagsmenniskan. Ja, vädret ser verkligen betänkligt ut4, sade Stefan och reste sig upp. Det kommer allt att räcka en bra stundX, tillade han och lemnade rummet. Blixtarna korsade hvarandra och den ena åskknallen hann icke att bortdö förrän den åtföljdes af en annan; regnet strömmade ned från himlen och forssade utåt landsvägarna. ugn reste den lilla sockenkyrkan sitt torn emot skyn, orubblig och högtidlig midt i ovädret. Kort innan orkanen utbröt hade en ung qviona inträdt på kyrkogården och gått fram till en graf, vid hvars fot hon satte sig. Läggande armen om korset, stödde hon hufvudet i handen och blef sålunda sittande tilldess orkanen med sin efterföljare, blixten, väckte henne. Hon reste sig hastigt, och kastande en blick omkring sig fann hon rådligast att taga reträtten under kyrkans