Aftonbladet – 16 mars 1863, sida 3

Resan gick från Malmö med båt till Kö penhamn, der lägenhet med segelfartyg til önigsberg omsider påträffades. Den tider voro ej de snabba och beqväma ångfartygen så lätt tillgängliga som nu. Etter 1( dagars segling under storm och oblid väder lek upptäcktes sent en afton fyren vid Pil lau, der inloppet till Königsberg tager sir början. Lemnande det vredgade och stor. miga hafvet, fingo de resande nu göra be kantskap med de föga blidare preussiske tulltjenstemännen, hvilka med särdeles miss tro och stänghet nagelforo de resandes räns: lar. Icke heller blef förhållandet bättre med deras pass och ändamålet med resan. I Königsberg, der underrättelse erhölls, att preussisk militär strängt bevakade polske gränsen, försökte de resande att erhålla pass 1 egenskap af läkare, för att studera koleran. men ett sådant blef dem förvägradt. För at i någon mån efterkomma de resandes ön skan blef passet stäldt öfver Bromberg och Posen till Krakau, emedan koleran derstä. des hade utbrutit. De erhöllo af enskildta den anvisning att med diligens fara till Bromberg, och derifrån taga genaste vägen till polska gränsen, der judarne som smuggla. de, möjligen kunde hjelpa dem öfver. Un. der resan med diligensen uppgjordes planen att vid någon station lemna den i passet föreskrifna vägen, oaktadt platserna voro be. talta till Bromberg. I Marienwerderlemnades diligensen klockan 2 en morgon, och på Guds försyn och ledningen af en liten handkarta begåfvo sig de resande till fots mot polska gränsen. Försigtigt undvikande städerna och de större värdsbusen, önskade vandrarne undvika någon examen, som väl icke slutat med exclusion, utan troligast med inclution i nåon af de preusiska fästningarnet På enna vädliga vandring träffade de omsider en liten bondby, der de med tillhjelp af några polska ord, hvilka de fästat i minnet, af en bonde erhöllo något lifsmedel jemte skjuts till en liten köping vid namn Briesen. Från detta ställe togs vägen genom skogar och moras på obanade vägar, då den lilla staden Kavalewo påträffades, belägen 17, mil från gränsen af ryska Polen. De resande träffade der en välvillig värdshusvärd, hvilken ej dolde sin tillgifverhet för Polens sak, men afrådde sina gäster från försöket att komma öfver gränsen, emedan den reussiska kordongen var ytterst vaksam. fan berättade att tvenne personer dagarne förut blifvit skjutne, en på preussiska och en på polska sidan, derföre att de gått för nära gränsen; detta naturligtvis utan alt bryta neutraliteten. Följande natten, då öfvergången var beslutad, skulle de resandes öde af föras; lemnade åt sig sjelfva och utställde ör preussiska kulor hade de allt att frukta. På den tiden, liksom i våra dagar, respekterade Preussen hvarken folkrättens helgd eller traktaters föreskrifter. Från det ställe der de resande hvilat öfver natten fortsattes vandringen till grannskapet af Goltub, beläget vid floden Drewenza, som der utgjorde gränsen emellan preussiska och ryska Polen. Gömda i en vid vägen belägen skogsdunge. pfbidade vandrarne aftonen, och ötvertänkte sättet att komma öfver floden, i fall den der vore djup och bred. Genom en liten dal, som ledde ned till floden, sågo de för första gången Polens efterlängtade strand. Der låg då PolenX, säger Stille, fsom en offersten på Europas orediga kummel. Det har flutit blod och tårar på den; detta blod och dessa tårar skola evigt droppa ned på le stelnade massornå, som omge den, till dess de vaknat ur sin förtrollning, till dess skalen, som omgåfvo den lefvande anden, af. vittrat och de stå fria. Drewenza var på det ställe dit de anlände ungefär 40 alnar ored, och för djup att öfvervada. Stränderna utgjordes af höga och branta jordvallar, rvarest ett ställe, der vattnet skurit inunder oräsvallen, tjenade vandrarne till gömställe ör gränsbevakningen, En patrull passerade ver deras hufväden; vid minsta ljud eller buller, som nått soldaternas öron både de zömde varit förlorade och floden Drewenza blifvit förvendlad till Styx, som fört dem icke ill Polen utan till evigheten. Som resenäerne ej tilltrodde sig att simmande medtaga sina ränslar, blef en stock, funnen i skogen, den farkost på hvilken de öfverfördes, dragne ff den simmande. Som stocken ej bar mer in en ränsel i sönder, måste densamma 3:ne gånger föras öfver floden. Genomvåta och uttröttade af ansträngningen, att med den pristfälliga farkosten simma öfver floden, todo nu de trerne vandrarne på Polens ord, lyckligen undkomne preussarnes kulor. Klockan 2 om natten framkommo de till len lilla polska gränsstaden Dobrzyn. Vi todo nu, skrifver Stille, på frihetshjeltarnes jord, kastande några atskedsblickar på sränsen ef det öfriga Europa. Vi voro nu det olyckliga Polen, som blifvit öfvergifvet af alla, utom af sig sjelf. Den äfventyrliga ;fverfarten skedde om natten till den 6 Juni 831. Då afsigten med främlingarnes ankomst bl:f bekant, blefvo de af polska aukoriteter med välvilja emottagne och fortrkaffade från den ena staden till den andra. Jm de unge läkarnes vistande och verksamet i Polen kan läsas i S. J. Silles beskrif ing öfver resan till och från Warschau 831, tryckt i Lund 1834. Vi hafva lemnat dessa spridda drag af itresan samt beskrifvit färden öfver gränsjoden, emedan minnet af denna händelse rades i flera år derefter. Några år efter den polska resan blef dokor Stille utnämnd till bataljonsläkare vid söta artilleriregemente i Göteborg. Den nge läkarens redbara karakter, humana umängessält samt glada och öppna väserde illvunno honom svart ett antal vänner inom .et samhälle han då tillhörde, och med såana egenskaper ökades äfven hans prekik såsom läkare. Som de trenne reskamraerna öfverenskommit att årligen fira minnet f färden öfver Drewenza, blef detta anled ingen till en gled fest, som högtidligen fi ades af Stille uch hans vänner hvarje är m natten till den 6 Juni. På aftonen den Juni samlade sig deltagarne i färden, för tt antingen till sjös eller lands färdas till tt vackert skogbeväxt ställe, hvilket för etta ändamål var utsedt, medförande förisknipgar jemte musik och kanoner, för Ht Aarm Ad la hänsidlahetan MYS a