Aftonbladet – 14 mars 1863, sida 2

Den som i frammanandet af dylika spelade mästarinna, var verkligen Beata von Stral. Utan at ega sin sons kärlek eller ens hans aktning, skulle hon likväl alltid blifva den, som på hans inre komme att utöfva ett förderfligt inflytande, emedan hon visste att reta upp hans sämre menniska. Alit komme likväl i framtiden att bero på hvilket herravälde kärleken tog öfver hans hjerta och om denna skulle kunna motverka modrens makt i detta fall. Allons inre var sammansatt af så många stridiga elementer och så fullkomligt beroende af impulsen, att han kunde sägas vara emottaglig för så väl det onda som det goda. Under handledning af Grönlund tog han intryck af denne, blef förställsam och hycklande. Vid sidan af Blom lärde han sig afsky det oredliga, falska och svekfulla, Hans goda egenskaper kommo i verksamhet och de onda trängdes i bakgrunden. Överlemnad åt sig sjell var det mycket ovisst hvilken riktning hans karakter komme ait taga. Hans första allvarliga tycke skulle spela en icke obetydlig roll i hans lif. Så äfven med valet af vänner. Blefve dessa sednare åliga och hans tycke obesvaradt, då kunde fara vara att han öfverlemnade sig åt sin sämre natur. En gång stadd på dena väg, som förer till fel och laster, skulle Allon få svårare än någon annan att vända om, emea han saknade kraft och själsstyrka dertill. Hade i Beatas bröst funnits verkliga begrepp om rätt och orätt, om de pligter henne ålåg såsom mor, skulle hon med fasa tänkt på följderna af sin uppfostan och vå dan af att uppreta lidelserna i Allons själ. Nu hade denna qvinna blott en uppfattning af lifvits lycka, blott ett sträfvande och detta var: — alt souen skulle blifva rik. För vinnandet häraf fanns ej något offer för stort.