Aftonbladet – 12 mars 1863, sida 2

och tvenne unga män, beslägtade med häradshö!dingen, som voro honom följaktiga. Gurli talade under måltiden med alla, undentagandes Ailon och Stefan. Hon förstod att gifva lit åt konversationen. Allon och Stefan deltogo visserligen deruti; men icke en enda gång ställde hon sitt tal tiil dem. Man steg upp från bordet och begaf sig ut på terrassen. Gurli gick nu fram till Stefan, räckte honom handen och sade skämtande: Jag hoppas, bästa Stefan, att vi, under de tre månader du är dömd att vistas här, skola komma i tillfälle att återupplifva de gamla fiendtligheterna.4 Stefan .vidrörde helt flyktigt hennes hand och svarade med en lätt buszning: Det är hoppet härom som fört mig hit. Hade jag haft en motsatt öfvertygelse, är fara värdt, att jag icke fästat afseende på den uttalade önskan. Såsom fiende är det mig ett nöje alt vara din gäst.4 ZHvilken herrlig utsigt, Allon, sade Gurli, liksom hon icke hört hvad Stefan sade. Allon nalkades, men med dröjande steg. Hvad, min kusin, utropade Gurli och såg på honom, vill du ej med mig beundra denna tafla, som förliden sommar var något du påstod dig icke kunna se dig mätt uppå. Har dia smak sedan des3 förändrats? SNej, jag hörer icke till den som förändras; men jag såg denna utsigt med andra ögon då än nu, svarade Alion. Försök att i detta nu ee den med samma som då, inföll Gurli leende och räckte honom handen; eller skulle den vara mindre vacker derför att du betraktar den från min terrass. Jag tror det nästan4, sade Allon och slö; den. utsträckta hapden i sin. , Den Gurli, vid hvars sida då var mig en rj