Aftonbladet – 11 mars 1863, sida 3

Angående de under andra rubriken förekom mande mål, som blifvit af justitieombudsmanner anmärkta, har fogaten v. Schoultz, enär dess: mål berott på hans handläggning. afgifvit sil förklaring, varur vi, med förbigående af all detaljer, endast upptaga följande: Till fogatens disposition för verkställighet a ifrågavarande handräckningsärenden finnas an ställda endast tvänne exekutionsvaktmästare Flertalet af de personer, eom dessa ärenden an fn äro från landsorten, och någon annan upp lysning eller ens antydning om hvar dessa per soner skola träffas, finnes i de aldra flesta fal iecke meddelad, än att personen skulle begifvi sig till Stockholm. Svårigheten att under så dana förhållanden här få reda på en person som är angelägen att hålla sig undan, torde fö hvar och en, som vill opartiskt bedöma frågan ligga i öppen dag. Någon annan utväg dertil finnes icke, än att efterhöra hos personer med lika yrke som den hvilken sökes, och att ge nomgå de uti poliskammaren förda antecknin gar öfver till staden ankommande främmande som der anmäla sig, men har ingen sådan an mälan skett, eller kan på förenämnde sätt ej någor Supplysning vinnas, blir svårigheten så myc ket större, som ett icke ringa antal personer hvilka skola eftersökas, hafva så allmänt gängse namn som Andersson, Johansson, Petterssor tm. fl. Dessutom uttalar hr v. Schoultz den åsigt, at han ansett det mera. öfverensstämmande med lagens anda och mening att, så vidt möjligt Svarit och begäran derom framställts, heldre söka Sutfå böter af dertill dömda personer, än befor: dra dem till stadgadt förvandlingsstraff, samt att det varit rättare att söka få reda på dem, som blifvit dömda till böter, äfven om längre Stid dertill användts och det ändå slutligen miss4lyckats, än att inom en kortare tid affärda ärendet med bevis, att den sökta ej anträffats, hvilSket naturligtvis varit mindre besvärligt. Vid de under t-edje rubriken förekommande anmärkningar innehåller förklaringen till en början åtskilliga rättelser och tillägg till de af justitieombudsmannen uppgjorda och anklagelseskriften bifogade förteckningar. Vidare förklaras i några speciella fall anledningen till dröjsmålet med expeditionerna, hvarefter anföres i hufvudsaken till bemötanden af det klander justitileombudsmannen uttalat mot sättet, hvarpå öfverståthållareembetets kansli fullgjort bestyret med de publika handräckningsärendena, att dessa under åren 1860—1861 utgjorde 10,306, men att anmärkningar förekommit endast vid 125 af dessa mål. Med anledning af dessa sifterförhållanden yttrar underståthållaren : Satt man vågar uttala det påstående, att jemsförelsen emellan hela det betydliga antal handräckningsmål, som af öfverståthållareembetets kansli under ifrågavarande åren blifvit expedie radt, å ena sidan, och de af hr justitieombudsmannen uppställda siffror, å den andra, bäst bevisar att äfven denna del af öfverståthåtlareembetets kanslis tjensteåligganden blifvit med omsorg handhafd. Vidare åberopas, att nämnde embete icke eger till sitt förfogande. mer än 17 exekutionsbetjente, hvilkas tid dessutom är upptagen af bestyr med enskilda lagsökningsärenden, och uppgifves, hvad angår den af justitieombudsmannen gjorda beskyllningen, att öfverståthållareembetets kansli ;skulle åsidosatt nödig uppsigt öfver den underordnade betjeningen och i allmänhet visat likgiltighet för ärendenas påskyndande, hurusom ill skärpande af denna kontroll och befordrande af. skyndsamhet i ärendenas handläggning, dels anderståthållaren, öfver hvad författningarne innehålla eller förut öfligt varit, vidtagit den itgärd att låta aktuarien hvar tredje månad till honom aflemna förteckning på icke verkställda bandräckningsärenden, hvarefter förhör hållits med betjeningen öfver anledningarne till före kommande dröjsmål, dels hurusom öfverståthålareembretets cirkulär till samtlige konungens beallningshafvande i länen sökt undanrödja de orsaker till långsam handläggning, som förefinnas i ofullständisa uppgifter 1 de handlingar, på srand af hvilka handräckning sökes. Detta allt aktadt har det dock icke helt och hållet kunnat örekommas, heter det vidare, att en och annan ff betjeningen gjort sig skyldig till försummelse, vilket doc icke bör läggas öfverståthållårembetet till last, enär det ej åsidosatt någon ämplig kontroll eller underfåtit att å dem, som sjort sig skyldiga till sådana fel, tillämpa lagens insvarsbestämmelser. Vid fjerde rubriken, upptagande anmärkta lagökningsmål, hvilkas handläggning tillhör antinsen underståthållaren eller fogaten, och, då dessa iro hindrade, polismästaren, lemnas först åtkilliga rättelser och upplysningar vid de af ustitieombudsmannen gjorda förteckningar, hvarfter y:tras: Efter dessa upplysningar blifva deaf hr justitieombudsmannen uppgjorda registren i flera, icke oväsentliga, delar modifierade, och då hr justitieombudsmannen i sin skrifvelse till advokatfiskalsembetet dekreterar, dtt mål angående skuldfordran enligt vexel, äfvensom frågor rö rande bysättning och qvarstad skola vara afgjorda inom, fjorton dagar och andra utsökningsmål inom en raånad, få vi erinra, dels att denna måttstock, efter hvilken hr justitieombödsrmannen i förekommande fall mäter frågan om öfverståthållareembetets kanslis skuld eller oskuld, är grundad på ett subjektivt tycke, icke på lag, destomindre som denna i 2 kap. 4 utsökningsLalken tillerkänner exekutor rättighet att i skuldtordringsmål, utom i dem, som grunda sig på löpande förskrifningar, bevilja anstånd till och med i trenne månader, dels att, så vidt den forskning vi anställt i protokollerna uti de mål hr justitieombudsmannen, såsom för långsamt handlagda, antecknat, gifver vid handen, att icke något som upptagit mera än fjorton dagars tid varit af sådan be skaffenhet, att krafvet grundat sig på fordringsbevis, som haft eller behållit strängare exekutif kraft; dels ock att det cjemförligt största antalet mål handläggas, afgöras och expedieras med vida större skyndsamhet än hr justitieombudsmannen ansett kunna såsom skyldighet åläggas. Såsom ytterligare bevis derpå att öfverståthållareembetets kansli med nit söker att handhafva det civila exekutionsväsendet, må anföras, att ehuru lagen i 2 kap. 6 utsökningsbalken antager såsom regel att öfverståthållareembetet må utgifva sina utslag efter anslag o h såsom undantag deras afkunnande mundtligen och omedelbart efter förhandlingarnes slut, öfverståthållareemuetets kansli dock under den granskade perioden i de aldra flesta fall eller uti omkring nitton tjugondelar af hela antalet mål iakttagit det skyndsammare förfaringssättet. Vidare anföres, för att visa skyndsamheten vid vålens handläggning, att af hela antalet under ren 1860—1861 expedierade .lagsökningsmål, ppgående till 8330, med den största möjliga kyndsamhet eller i allmänhet efter fyra dagars örlopp blifvit expedierade 8231 mål, på en tid f en och en half månad 35, på en tid af tre vånader 47, och på en tid al utöfver tre måna: er 17 mål, allt likväl räknadt efter den dag, FE Br SA Rn a a a AA ar An Te Aa a a TE