Aftonbladet – 11 mars 1863, sida 2

upptagits nästan uteslutande af debatt och) votering rörande förslaget om de till allmänna verk m. fl. anslegca indelta räntors! uppbärande af kronouppbösdsnävnen. Förslaget blef s!utligen ajslag:t. BOTEN KEENAN AG Sr — Konstitutionsutskottets betänkande rörande det kungliga representationsförslaget har i dag inkommit till riksstånden. RENEE Konungen höll i går konselj. — K. M:t har under den 17 sistl. Febr. fannit för godt alt erkänna grosshandlaren J. W. Smitt i egenskap af Argentiska republikens konsul i Stockholm. — Konungen gaf i går företräde åt riksståndens talmän, I — Tjenstemönnen vid hufvudstadens embetsverk för statens jernvägar hade sistlidne fredag tillställt en bal å Hötel Pheenix, till hvilken omkriog 70 damer blifvit inbjudna Bland gästerna eyntes äfven öfversten frih. Ericson, chefen i styrelsen för statens jernvägsbyggnader Beijer, generaldirektör Troilius, hrr intendenter m. fl. (D. A.) — Rörande Stockholms förmyndarekammare läses i gårdagens Posttidning: Vi äro i tillfälle att meddela att revisorerna, som granskat förmyndarekammarens förvaltning och räkenskaper för år 1861, bafva uti afläten skrifvelse till öfverståthållaren och Stockholms stads magistrat, på anförda och såsom det vill synas ganska väl grundade skäl, hemställt, att öfverståthållaren och magistraten ville, efter förmyndarekammarens hörande, hos K. M:t göra framställning derom alt, intilldess annorlunda kan varda förordnadt, räntan måtte varda fastställd att utgå med 5, i stället för såsom hittills 4 Vv, procent å alla de kontanta medel, som för omyndiges räkning hos förmyndarekammaren innestå. För den händelse att, emot hvad revisorerna sökt ådagalägga, det likväl skulle anses innebära nägon våda att för en längre framtid fastställa räntan å de omyndiges medel till 5 procent, hafva revisorerna anvisat en utväg, hvarigenom denna våda skulle förminskas. Genom I i nu gällande instruktion för förmyndarekammaren är verkets grundfond, som är afsedd att betrygga säkerheten för uppfyllande af för myndarekammarens förbindelser, bestämd till 50.000 rdr. Om nu denna grundiond anses icke böra användas till att betäcka tillfällig räntebrist, så hafva revisorerna föreställt sig att en särskild reservfond kunde och borde på det sätt bildas, att under de år, då öfverskott å förmyndarekammarens rörelse uppstode, deraf finge afsättas högst 5000 rår årligen, som inginge till en sådan särskild bokförd reservfond, samt att ränta tillgodoberäknades denna fond, intilldess densamma uppginge till 50,000 rdr; hvaremot äå denna fond finge tagas hvad som under ett eller onnat år, då ränteinkomsterna icke vore fullt tillräckliga, till äfventyrs erfordrades, för att gifva pupilleraa den fastställda räntan af 5 procent.