Aftonbladet – 11 mars 1863, sida 2

Så äfven med den dag, då egaren af Bir. gersborg slutade sin jordiska bana. Hvar och en bade gått till sig efter underrättelsen härom, för att söka hvila ella meditera öfver detta död-fall, som för de flesta af invånarne på det gamla herresäte var så betydelsefullt. Helt allera vid sin herres sida vakade Walter. Ensam i den stora dystra salen på nedra botten, endast upplyst af ett enda ljus så placeradt, att dess sken föll på taflan ötver spiseln, fiona vi Gurli. Den blick hon fästade på den utsträckta ar en hade något ängsligt. Hela hennes utseende röjde ångest och smärta. Det såg ut som hon af taflan begärt lösningen på den cåta. som qvalde henne. Gurli hade länge stått så, då ljudet af en dörrs öppnande förmådde henne att vända på hufvudet. Stefan kom fram till henne. Deras ögon möttes. Gurli pekade på taflan, sög:nde med låg röet: Stefen, din dröm — har du glömt den?4 UNejt, blef svaret. tHvem var denna qviona, som kom liksom för ett mottaga hans sista suck? återtog Gurli. Fråga grafven, Gurli; den ensamt för mår gifva svar härpå.4 Stefan förde handen öfver pannan och tillade: Jag tycker mig ännu höra detta skrik at förtvillan. tMen hvart tog hon vägen, hvar återfinna henne?X utropade Gurli och fattade Stefan om armen. Ett hemskt tjutande, som kom Gurli att rysa, borttog svaret. Utan att säga något sk ndade Gurli ut i förstugan. fon fana Felis ståerde utanför