Aftonbladet – 11 mars 1863, sida 2

vud och fästade sin blick på den, som skulle tolka den heliga skrift. Prediken ver enkel och varm. Anyo brusade orgela. Åter böjde den unga qvinnan sig djupt ned i bänken. Välsignelsen uttalades från altaret, öfver församlisgen, och guds jensten var slut. Kyrkfo!ket aflägsnade sig, men ännu qvarsatt Gurli i samma ödwjuka och bedjande ställning. Slutligen reste hon sig. Ansig tet var vått af tå Kom låt oss gå4, sade hon, vänd till Elisabeth och tryckte hennes hand. Det var ätta månader sedan Falkenstern dog; och hela denna tid, som passerat, hade Gurli vistats utrikes. Dagen efter testamentets öppnande hade hon, utan att se eller tala vid någon arinan än Walter, åtiöljd af Elisabeth, lemnat I Birgersborg, och tagande vägen öfver Göteborg begifvit sig till Eagland. i Gurli var nu återkommen från denna sin I första utfärd och stadd på hemresa till Birgersborg. Ifrån kyrkan begat sig Gurli, sedan hon bedt Elisabeth taga plats i vagnen, att helt allena knäböja på sin moders och ttyffaders graf. Lång blef bönen hon der bad. Då hon derefter reste sig upp var hennes ansigte lugnt och allvarligt. Ögoublicket aerefter rullade resvagnen port från kyrkbacken på vägen till BirgersOrg. Gurli satt tyst. Elisabeth hade äfven försjunkit i tankar; men efter en stund vände denva sig till sin fordna elev, sägande: Det gifves tvenne saker jag icke kan fatta i ditt handlingssätt, bästa Gurli.4 Nå, låt höra hvilka de äro, eede Gurli och såg på Henne.