Aftonbladet – 11 mars 1863, sida 2

hitanlända polackar, som utan. tvifvel äro utskickade från den der mystiska nationalkomiten i Polen, som Rysslands polis och pner ej kunna åtkomma, denna ötverallt och ingenstädes befintliga komitå, hvars proklamationer tyckas flyga i luften och midt lör ryssarnes näsor klibba sig fast på husknutarne — att dessa polackar här hafva en god jord att bearbeta för sitt fäderneslands intresse. Emellertid måste enhvar som älskar framgången af en sådan humuanitetens, civilisationens och rättvisans sak, som Polens, djupt beklaga, att under de sednare dagarne den engelska pres:en, ifråga om sättet att komma Polen till hjelp, antagit en helt annan ton än den förde före ofvanämnde parlamentsdebatt. Det vill nästan as, som skulle Palmerstonska politiken is d vis Frankrike innehålla en god portion af den humor och ironi, som han alltid förstår att med så stor framgång inlägga i sina tal och repliker. Ena gången, liksom för att få höra huru det låter på andra sidan Kanalen, låter han sin tidningsorgan drifva på Fronkrike och uppmuntra det till en expedilion till Mexiko eller Rhen med ett eggande: go on! Och åter straxt derpå kommer han med ett kalmerande stopp little! och låter framskina betänkligheter vid att alltför oåterhållet til!städja Frankrike att gå till ett företag, som skulle kunna genom en ndvinning öka dess redan nog stora makt. är förhållandet i närvarande stund, och af det i dag hitkomna numret af Le Constitutionael finner jag att man i Paris fullkomligt på sätt uppfattat lord Palmerstons politik, och är ytterligt harmsen öfver att den ädle orden vill göra dem till föremål för hvad man skulle kunna kalla politisk drift. Också finner jag lord Palmerstons fras tEngland har rättighet, men ej skyldighet att intervenera ömklig, från moralisk synpunkt sedd. Omfattar hela England med deltagande Po: ens sak, och anser det nesligt och orättvist behandladt, emot all mensklighet och — hvad som åtminstone för diplomatien borde ha sin betydelse — emot alla fördrag, borde då ej Baogland med sin rättighet att mellankomma anse förenad älven en moralisk skyldighet. Visserligen pågår ett slags intervention, men en usel, diplomatisk, som ej vet egagna telegrafen, utan låter veckor förlyta innan något resultat kan framkomma; veckor under hvilka Polen blöder för att kanske till slut förblöda. Det vore visserligen ej det första, men måhända det ädlaste blod af det myckna, som en gång skall komma öfver den lumpna diplomatiens hufvad. Medan på ett ställe i Europa en förtryckt nation kämpar dödsförtviflans kamp, solar siz en annan i glansen af sin storhet, sin prakt och sje dighet, och tänker på morsondagen endast för att anticipera dess fröjder. Det är sålunda inom folkens lif som inom de enskilda individernas. Hela London har totalt förändrat fysionomi och allas ankar äro fullkomligt absorberade af förbevedelserna till prinsens af Wales festliga förnälning. Sedan drottning Elisabeths tid har ej en sådan prakt utvecklats i London, som den hvilken kommer att förherrliga prinsessan Alexandras intåg den 7 och förmälninsen den 10 dennes, och den engelska högadeln tyckes med ens vaknat upp till det skimrande lif, som under sednare åren mer och mer öfvergått till blotta traditionen. Kunde man hopsummera alla de summor som direkt eller indirekt användas för ändamålet, beloppet skulle blifva fabulöst. De slimrande juvelsmycken, som äro bestämda utt pryda den furstliga skönheten såväl som de, hvilka äro ämnade till skänker åt hennes omgifning, äro redan exponerade hos juvejeraren, som förfärdigat dem, och man måste för att få kasta en blick på dessa herrligneter bilda queue, liksom, under expositionens dagar, för att få se Koh-inoor. Trafiken i butiken, för uppköp aftusentals toilettsartikar, är enorm, och det skänker i och för gig t ej ringa nöje att flavera omkring, för att huru folk på tusende olika sält söker att örbereda sig på denna fest, under hvilken London tänker taga sig en äkta Sholyday, lt hvad lif och anda har ända från Sgaotterst och tjufgömmare i Petticoat-lane, rån kobbmän och lurfvica irländare i gin;alatserna upp till de kungliga gästeraa i 3uckinghampalatset. Allt är på bästa sätt mordnadt för att göra den väg der pro:essionen skall framtåga så lysande, klar ch glad som möjligt. S:t Paulskyrkan komner att på aftonen stråla i elektrisk belysing, som en kolossal kandelaber, och alla sondons gaskompanier tillsammans hafva ej näktat åstadkomma gas nog för den klaret man önskar sprida öfver den eljest så enkolsmörka metropolen. Öfverallt uppöras balkonger och dekorationer. Skelderna afva strängat sina lyror, skulptörerna verkamt fört sim mejsel och målaren sin pensel, ch fotograferna ladda sina batterier. Dock, et vore fåfängt att vilja beskrifva hvad allt om gjorts och göres för denna fest för milioner, och hvilken stundligen hitlockar tuentals fremlingar. Att medaljen ock har in frånsida är naturligt, och det förefaller troligt att man skall kunna under denna llmänna berusning underhålla en ordning om förebygger de många olyckshäsdelser, vilka i mer eller mindre mån äro oskiljktiga från dylika tillställningar. Hvilken erbörd mängd af stölder komma ej att beås, och huru många menniskor komma cj t blifva nedkörda, nedtrampade och ihjälängda. Dock — detta betyder emellertid ga på en plats der man har så godt om em. ledan förberedelserna till prinsessans emotgande pågå i London, är hon sjelf stadd a ett slags triumftäg genom Tyskland och elgien. Nyss berättade tidningarne om