Aftonbladet – 10 mars 1863, sida 3

en af tårar emellanåt afbruten klagan öfver Allons otacksamhet mot modren och en nä stan kbjertslitande skildring på huru högt Beata älskade sin son. För honom och hans framtid hade hon kunnat uppofira ailt, och om hon felat vid användandet at de medel hon begagnat, så hade hon försonins derför invigt sitt lif åt andaktsöf gar och försakelse af all den verldsliga lädje hon ännu älskade. Allops ord, då han svarade, voro kalla, stan bittra. Det bördes att den smärta, u hvarat bans mor led, icke fann vägen till hans bjerta. Den oblidaste domare n.enniskan kan få, är vanligtvis hennes b alt anklaga föräldrarne fick Beata erfara. Då hennes tårar och smärta icke rörde sonen, vakvade harmen inom henne och hon sade i ett utbrott deraf, att han under ledning af Blom lärt sig trampa kärleken till Gud och henne under fötterna. Allons svar blef bäftigt, hvarefter han lemnade henne. Gurli hörde Beata fortfarande gråta en stund, derpå blef det tyst, och några ögonblick sednare aflägsnade hon sig. Efter frukosten företog Gurli, Elisabeth, Allon och Stefan en ridpromenad. Till Allons stora harm förklarade Gurli, all hon för den dagen valt Stefan till ein kavaljer. Den unge magistern och honred före de andra bädn. Stefan tog sig bra, ut till häst med sin eleganta och vårdslösa hållning. Gurli nödgades ioom sig erkänna att han skötte lyglarne fullt ut lika bra som trots någon gammal och van kavallerist. Stefan pratade om sådana saker han förmedade att Gurli skulle varo intresserad af; då de ega något Sanningen deraf