nästan alla andra frågor rörande folkskolan. Följden blir en svälfvande lagstiftning. Vi vilja icke här vidröra denna fråga, Endast eå mycket vilja vi i semmuanharg med hvad nyss ofvan yttrats ora folkskolan och dess vilkor, vid jemförelse med elementarskolan och den lärda skolan, landsbygdens skola i jemförelse med stadens, antyda, att med samma rätt som staten utrustar de sistnämnda och bekostar deras lärjungars undervisning, med större rätt skulle man kunna anse den älven böra utrusta landsbygdens folkskolor och bekosta deras lärjungars undervisning. Vill staten att föräldrarne, kommunerna skola underhålla folkskolan, hvarföre bjuder den då icke äfven att elementarskolornas och de lärda skolornas lärjungar, hvilka dock på skolvägen befordras till vinstgifvande yrken och befattningar i statens tjenst, skola beala sin undervisning? Folkskolefrågan, betraktad från denna sida, erbjuder mångtaldiga synpunkter för en rätt förklaring af samhällets och des enskildes ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Erkänner men att folkskolan har lika rätt till statens bistånd som elementarskolan och högskolan, sådana dessa nu äro, så följer deraf nödvändigt, att den bör af staten lika fullständigt utrustas som dessa, och då vore äfven frågan om folkskolans materiel och öfriga behof lätt löst. Staten hade då att anslå några millioner dertill. Men frågan är just den, om det är staten som bör bekosta elementarskolans lärjungars undervis ning, och om det icke förr skulle åligga åldrarne. Primärsko!an ligger då siaten vida närmare. Till hvilken grundsats mean emellertid i detta fall än bekänner sig — centralisationens eller icke, eller en blandning af begge — frågan om skolans materiel bör icke längre 1å uppskjutas. Hvilken organisation vårt folkskoleväsende än må komma att erhålla, materiel behöfs i hvarje fall som helst. Ju förr skolorna sättas i besittning uf en bättre dylik, desto förr skola de kunna uppfylla sin bestämmelse. Alminstone bör det ske på samma gång, som lärarne på seminarierna uppfostras till lärare i äskådningsundervisning. NG Konungen har sanktionerat lgen om föräv dringar i värnepligten och i armåns organisation. Den 5 Mars utdelade konungen de prismedaljer som från expositionen i London tillfallt norska industriidkare. Konungen yttrade dervid: tMina herrar! Det är mig kärt att vara ärvargnde vid det högtidliga tillfälle, för hvilket I nu ären försaraslade: ty denna dag är en h rsdug, på hvilken den norska konstens, industriens och jordbrukets verksamhet mottager de henne tillerkända bevisen på uppskattning af de produkter, som vid de i fjol hållve utställningar i London blifvit befunna värdiga beröm. Andra länder, i många hänseenden lyckligare lottade af naturen än vårt land, må ba tillvunnit sig detta beröm i vida rikare målt, men vi böra vara tillfreds med att a ansträngningar hafva väckt förtjent uppmärksamhet gynnsamt bedömande i en läflan, hvari h: den civiliserade verden har deltagit, och med detia såsom en uppnådd ståndpunkt skole vi fö ta vår utveckling med en ifver, kraft och uthållighet som öfvervinner alla hinder. Det är mig en glädje att kunna til de prisbelönta utdela deras hederstecken. Icke blott högre begåfving, utan hvarje redlig och nitisk sträfvan till iramålskridande förtjenar fäderneslandets erkönsla, och i dess namn sar jag enhvar, som bar bidragit ill att göra vårt lands konst-, industrioch jordbruksverksaumhet aktad och er I storthinget har varit tal om affischerinoen af det telegram, som tillkännagat ett konungen ej ämnar förelägga detta storthing ågon proposition om ökadt bofhällningsanag. Presidenten t nagaf att han hade ilvit thiogets ledamöter del af telegrammet, men ban visste icke hvem som lätit anslå det. Aall, hvilken hade fungerat som ordförande för dagen, hade ej beller haft nåvot att göra med anslaget. Thingets vaktmästare förnekade att de haft någonting dermed att göra. Utrikesdepartementets handlingar rörande danska frågan ha af storthinget blifvit bordjagda för att lemna ledamöterna tilllälle ati amdeles yttra sig öfver dem, i fall de så ör godt finna. Till storthinget skall afgifvas koogl. proposition om Kongsvingerbanans forttättande till svenska gränsen samt om anläggande af en jernbana från Randsfjorden tili Drammen. På föronstaltande af sällskapet för folkupplysning befrämjande har under förra vintern h drag för arbetereklassen, hvilken alltid varit talrikt samlad. Iostnaderna ha blifvit bestridda dels medelst frivilliga bidrag, som ähörarne lagt i en bössa, och dels medelst tillskott af åtskilliga förmögnare medborgare. Utanför Fredrikshald har fiska 8 20.000 tunnor småsill. En stor del deraf har af svensk allmoge hemtats färsk till Sverge eller förts till Göteborg. Derifrån ha par tier äfven afoätt till Stockholm. Grosshandlaren Peder Ankers begrafning försiggick med stor högiidlighet och djupa gelser af hela staden. BSiörsta dess invånare deltogo i den. Den 19 Jannari afled ;å ett fattighus en qvinna vid 103 års ålder. Hon hade i 44 år njutit understöd af fattigvården, i 14 år varit blind och i 11 år sängliggande. Daföre hennes död dogo inom 1 timma 2 ET TTKREN NRK FON LKK EA INA g att blifva edragare som ter. Jag var också på god en sådan der skenhelig