Aftonbladet – 9 mars 1863, sida 4

Dess stora formet, som låter den sträckas utefter det längsta tak i ett helt stycke (af 1000 qvadratfots täckyta eller mer, om så skulle pålordras). medgitver — . Ett förbättradt täckningssätt. som skiljer sig från det gamla (hvilket skedde med ark af blott 1 qvadratalns täckyta) derigenom att tjärpappen får sammanhänga i hela stycken från takåsen till takfoten och icke spikas i takbräderna, utan med långsidorna fästes på trekantiga lister, som, löpande i summa riktning, Fig. 1. spikas vid takbräderna på ett afstånd från hva andra af 3 fot 2 verktum). Dessa hster få 1 tvä genomskärning den form, vidstående fig. 1 visar, hvars plan ab hvilar på takbräderna. Ytb terst på gaflarne spikas ister af tvärgenomrning enligt fig. 2, hvars plan fg ligger på takräderna, med sidan ef vänd mot gafveln och med spetsen inåt taket. De på listernas ryggar JRs mötande pappbanorna öfvertäckas med i listerna fi I ont ; 2 9 3 spikade remsor af 4 tums bredd, såsom synes på fi Fig. 3. 8, der ee föreställer pappbanorna, f täckremsan och gg spikaroae. c är 3-kaaotlisten, som af spiken d är fästad i takstolen a genom brädbottnen b. Täckremsornasundersidorstry kas med ett pappki peredt af starkt inkokt stenkols Listerna samt pappbanorna och kapporna mötas från takets båda sidor på takåsen samt intäckas der med en utåt densamma löpande huf af tveane sammanpassade plankor, hvilka förses med inskärningar, svarande mot äodan af listerna. Denna huf täckes app. (Öfver andra sätt att intäcka takåsen meddelar Bruk ritningar.) . d första vackra väder efter täckningen strykes. taket med 2) Takpappens banor äro 32 fot breda. När en remsa af4 tums bredd, för 3-kantlisternas intäckning, blifvit tillskuren långs efter en sådan pappbana, återstår den otvannämnda bredden 3 fot 2 tum. Stenkolstiära bör heldre än trätjära användas fö skal, att de hartser, som i Stenkolstjäran återstå efter gare i vattnet och luften än trätjärans, Derför bar tyg och börjar 1umera äfven begagnas för tågvirke o ansetts för det enda lämpliga förvaringsmedel mot vä cent överstiger den för:ätade Scenkolstjärans, så är t viker och att detta nyttiga ämne blir uppskattadt sås skadiga verkan såsom anstrykningsmedel på trä har nan föregående behandling än en kastig uppvärmning ten och de flyktiga oljor, som verka förstörande isynne hvilka alltid finnas i Stenko!stjära i det råa tillståod, under en längre fortsstt kokning. Uti den i nästa Maj månad utkommande fjerle u anvisning huru Stenkolstjära bör behandlas för att, seg samt kunna binda sanden, som lika mycket bidr