Aftonbladet – 9 mars 1863, sida 4

1. Väggförbydning. Till osvikligt förekommande af drag an bringas denna papp antingen invändigt, eller ock på väggarnes utsidor mellan timret och brädfodringen. Vid utvändig förbydning fastnubbas långsidornas kant i timmerstockarnes midt, så att den ena pappbanans kant faller 1 å 2 tum öfver den andra. Säkrare mot drag är likväl att omböja långsidornas kanter till falsar, fom instickas i hvarandra, hvarel ter nubben sås genom falsen. Såvida ändamålet att lförekomm: drag fullkomligt skall vinnas, är härvid tillika nödigt att papper räcker framom fönsterkarmarnes dagkanter, och renskäres förs sedan fodren påspikat3. Är man säker att brädfodringen blir fullkomligt tät, så kar till yttre förhydning fryggt begagnas samma slags papp son til invändig förhydning. Annars är ridligt att till yttre förhyd ning använda tjärad papp (hvartill en särskild sort tillverkas fi billigare pris), åtminstone på de ställen af väggen, dit väta lät tär sig (t. ex. vid fönsterfodren). Kyla och drag från trossbottnar i trähus hafva sin orsal antingen i otäta fogningar mellan timmerstockarne eller ock deri att golfbjelkarnes ändar sticka ut genom väggarne. I dessa fal är nödigt med pappbanor bekläda väggarnes utsidor till så sto del som )å insidan motsvaras af trossbottnen och de på ömst sidor om densamma befintliga fogar mellan timmerstockarne. Vid invändig förhydasing kan förfaras alldeles på samma: sätt, utom hvad beträffur pappens falsning, som här icke är be höflig, emedan befarad otälhet i skarfvarne (till följd af spricko i timret, i hvilka spikarne ej tagit väl fast) afbjelpes med at klistra pappersremsor öfver dessa skarfvar. Men ehuru detta för hydningssält är det enklaste och kan utföras af hvem som helst är det, enligt vunnen erfarenhet, både för utseende och varaktig het ännu bättre att spänna pappbanarna på väggarne, på alldeles samma sätt som dessa spännas med papper, för att sedan derpi klistra tapeterna. Sedan nemligen pappbanorna blifvit afskurn: till lika höjd med rummet, fuktas de lindrigt och jemnt med så. dant klistervatten, som begagnas vid anfuktning af vanligt spänn papper och fastnnbbas med sina ändar på väggen tätt invid take och golfvet, med långsidorna 2 tum öfver hvarandra, bildande skarfvar, scm med starkt klister förenas och under torkninger sammanhållas med häftspikar, hvilka borttagas sedan förhydninger torkat. Vill man förvissa sig om att skarfvarne icke bli synligt utanpå tapeten, så böra de icke ellenast vara sammanspetsade utan äfven öfve s med en spännpappersrimsa. Förhydnings pappen måste ä vär gå framom tönsteroch dörrkarmarnes dagkanter samt renskäras först sedan fodren påspikats. Då pap pen mäste långsamt torka, så akte mon densamma under tider för starkt lufidrag genom dörrar och fönster. När den torkat bli den spänd och Först då klistras tapeten derpå. Fördelarne af detta förhydning: äro att den spända pap pen, medan den utehbåller drag, tillika ger styrka och varaktighel åt tapeten, samt att hela väggbeklädnaden lätt kan omspännas, ifall väggarnes sjunkning sådant erfordrar. Erfarenheten har visat att detta sätt attanbringa pappförhyd ning i längden blir billigare än vanlig spänning med papper