Om publika dricksbrannar i Stockholm. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då det länge varit ett kändt förhållande att vattenledningen i Stockholms stad är, i förhållande emot vad den skulle kunna vara, till ringa nytta för stadens invånare, hemställes, om icke på vederbörandes försorg kunde på allmänna platser och promenader uppresas vattenkastare med vidhängande kärl, så att hvem som helst som deraf vore i behof kunde få släcka sin törst. Går man t. ex. i Carl den XIII:s torg, Berzelii pårk, på Skeppsbron eller hvilken annan promenadplats det vara må, så måste man för att släcka sin törst uppsöka något schweitzeri, hvarest man dock sällan kan erhålla ett glas frisk tvatten (och äfven vanligtvis generar sig för att ensamt begära sådant) utan måste mot 25 öre köpa 1 flaska sodavatten eller annan läskande dryck. Detta går ändock an för en person som dertill har råd ; men dessa tusentals personer bland fruntimmer, barn och arbetare, som hvarken hafva råd eller anse sig kunna gå på schweitzerier, de måtta