Aftonbladet – 7 mars 1863, sida 3

DAGENS PLENA. Riåderskapet och adeln. Ekonomiutskottets betänkande n:r 90, tillstyrkande hr Hesselgrens motion om upphörande af den i Stockholm utgående så :kallade raspoch spinnhusafgiften för testamenten, bifölls utan liskussion. Vid sammansatta statsoch ekonomiutskottets betänkande n:r 15, afet rkande frefve CI Le wenrbaupts motioner om undersökning af area len och beskaffenheten af statens skogar, samt om anslag för berörde ändamål, uppstod en stunds öfverläggning. Motionären upplöste ett skriftligt anförande, hvari han framhöll nödvändigheten af förslagets utförande, äfven om det kostade något. Egaren måste ju känna sin egendom om han skall kunna rätt värdera och sköta den. Den ringa skogstjenstepersonal, som finnes i de norrländska länen, kunde ej medhinna uppmätningen, emedan dess tid vore tillräckligt upptagen endast genom Ratt bevaka skogen mot åverkan. Meningen vore hufvudsakligen att uppmita de yttre gränsorna. Man egde nu ringa kunskap i ämnet, hvilket förmärkes äfven af de olika uppgifter, som finnas af särskilda embetsverk. Anhöll om återremiss. Hr v. Knorring talade äfven för motionen. Härvidlag funnes verkligen periczlum in mora, Den siffra, som wskottet framdragit, öfverensstämde icke med skogsstyrelsens egnz uppgifter, icke heller med dem som finnas i Forssells statistik. Meningen vore icke att göra en fullkomlig landtmäteriuppmätning, utan endast ett öfverslag. Landshötding Widmark hade i lifstiden visat huru sådant borde utföras. Komitån, som för ändamålet nedsattes, skulle kunna genom kronobetjeningen och presterskapet medelst korrespondens skaffa äv nödiga upplysningar. Skogsstyrelsen kunde icke belastas med ett nppdrag, som fordrar sådan skyndsamhet, ötverhopad såsom den är med kur nta göromål. Dess rättigheter och arbetsordning vore cj heller ännu fullt bestämda, och tal. ansåg den icke ega något direkt kommando öfver jägeristaten. Betviflade ej att skogsstyrelsen i en framtid i alla fall måste göra denna undersökning, men det vore nödvändigt att densamma snart företoges; instämde i motionärens yrkande om återremiss. Grefve Björnstjerna försvarade betänkandet. Utskottets sifferuppgift att de norrländska skogarne utgjorde en ungefärlig areal af 750 qvadr. mil vore riktig och dess skiljaktighet med skogsstyrelsens af hr v Knorring meddelade, härledde sig deraf att der vore fråga endast om öfverloppsskogar eller sådana, som återstå sedan afvittring skett. Alla Svergeslandtmätareskuile icke på mycket lång tid medhinna uppmätningen, enär meningen icke kunde vara att få veta blott ungefärliga arealen, utan hvilken slags skog som finnes Den af hr v. Knorring föreslagna metoden att gerom korrespondens med kronobetjening och presterskap intörskaffa nödiga upplysningar vore olämplig; icke kunde väl presterna göra resor till Lappskogarne, hvilka icke tillhöra församlingen. I yrkande om bifall förenade sig äfven hr Bes, hvilken utförligt förklarade orsaken till de olika uppgifterna i afseende på skogarnes areal, och ansåg motionen vara alldeles onödig. Frih. A. CC. Raab yrkade återremiss i den syftning att man borde taga i betraktande om icke ett särskildt anslag borde ställas till skogsinsti tutets disposition, för att hastigare kunna utföra den af motionären föreslagna undersökning. Frih. Sprengtporten ansåg att den enskilda skogshushållningen befrämjas derigenom att stuten inför sådan vid aess skogar, och första möjligheten dertill bereddes genom att de blefve ända. Det vore äfven nyttigt att på förhand känna beskaffenheten af de skogar, som afvittras En orsak hvarföre talaren måste instämma med motionären, vore de många klagomålen man hört öfver de stora skogsförödelserna i Norrland, och det vore nödvändigt att på det kraftigasie och skyndsammaste sätt söka förekomma denna olägen! Frih. Gripenstedt talade för bifall, och fann utskottets motiver fullt giltiga. Man skulle af den diskussion som förts kunna fatta den föreställningen att ett laglöst tillstånd herrskade med afseende på de norrländska skogarne. Så vore dack icke fallet, ty man hade många föreskrif