Aftonbladet – 4 mars 1863, sida 3

då våra jemvägslån till stor del äro upplagn inom Prcussen skulle vi draga fördel af att för dessa låns återgäldande nedsätta silfverhalten vårt mynt till densamma som är gällande för de preussiska myntet. Men sti siska lånegifvarne skola be ; digheteter och fordra sin betalning efter samm: myntfot som var stadgad vid lånens leverande samt på sådantsätt nedtvinga kursen å ett blifvande mynt af mindre halt att det proportionsvis sva rade mot den nuvarande mynthalten. Per Nilsson var af samma tanka och yttrade att han så mycket mindre kunde medge en för ändring hvilken satte vårt mynt i öfverensstäm melse med det preussiska, alldenstund preussar ne sjelfva äro missnöjda med sin nuvarande myntfot. Vore det deremot fråga om att ställa vår mynthalt i jemlikhet med det hamburgsks ville tal. medgifva det. Förordade i öfrigt def franska metersystemet. Jemväl voro båda dessa talare fullkomligt ense om att det skulle vara i hög grad inkonseqveni om ståndet bifölle detta utlåtande, sedan det några dagar fördt afslagit en motion om gemensamhe i mynt, mått, mål och vigt för de trenne skan dinaviska rikena. Nils Svensson från Skåne upplyste att i der utskottsafdelning der frågan förekom, hade man föreslagit, att, i händelse K. M:t skulle finna den ifrågasatta förändringen af myntfcten ändamålsenlig, underhandling med granstaterna måtte inledas för tillvägabringande af en öfverensstämmelse emellan Sverges och dessa staters myntfot.s Detta förslag hade likväl inom utskottets plenum blifvit ogilladt; men riksarkivarien Nordström har i sin reservation vidhållit denna af utskottets majoritet uteslutna mening, och önskade nu tal. att man jemte bifall till betänkandet äfven måtte besluta att denna reservantens åsigt inrymdes i den af utskottet tillstyrkta skrifvelsen till K. M. Till denna af Nils Svensson uttalade mening slöto sig äfven C. A. Larsson och Jonas Andersson, hvilka före Nils Svensson yrkat bifall åbetänkandet, under uttryckande af den åsigt, att då det är ett faktum att Sverge i sin handelsrörelse med utländska stater gör förluster derigenom att vårt mynt har en jemförelsevis alltför hög silfverhalt, vore det skäl i att ju förr dess hellre söka upphäfva denna olägenhet, så mycket mer som affärsförhållandena genom myntets likhet i värde komme att underlättas, hvarföre talaren ej kunde finna det ringaste klandervärdt i hvad utskottet föreslagit, utan önskade att man med snaraste måtte kunna åstadkomma en förändrad myntfot. . För bifall till betänkandet yttrade sig vidare, i samma anda som näst föregående talare: Nyvist, Hallström, Pehr Pehrsson, Jöns Pehrssen, Wassmuth, Uhr, Rosenberg, Medin, Gustaf Johansson, Johan Bergström, Falk, Hedström, Nils Pettersson, Malmin, Rundbäck, Gross, Anders Gudmundsson, Almqvist och Östman. Af dessa uttalade sig de flesta för tillägget i riksarkivarien Nordströms reservation; men sedan en talare erinrat om att Ryssland äfven är en af våra grannstater, och att någon förändring af vår myntfot till likhet med den ryska, med afseende å dess låga halt, icke kunde ifrågakomma, modifierade Jonas Andersson det ifrågasatta tillägget derhän, att en underhindling blott med de skandinaviska grannstaterna måtte ifrågakomma. Mengel och Per Nilsson frånträdde härefter sina påståenden om afslag å betänkandet och ingingo på bifall, den förre med tillägg af den ofvannämnda kursiverade ordalydelsen i riksarkivarien Nordströms reservation, hvaremot den sednare instämmande i Jonas Anderssons sednaste förslag. Nyqvist ville att man skulle uttrycka den åsigten att K. M:t måtte i frågan underhandla med de grannstater K. M:t för ändamålet kunde finna lämpligt. Rosenberg önskade att underhandlinge måtte komma att ske icke allenast med de skadinaviska grannländerna, utan äfven med Hamburg. Efter anställd votering bifölls utskottets förslag j-mte riksarkivarien Nordströms tillägg, med 57 röster mot 34. Bankoutskottets utlåtande n:r 26, om ifrågasatt skyldighet för riksbanken att till ett bestämdt ps utlemna omyntadt silfver, föredrogs härefter, hvarvid Mengel erhöll ordet och anhöll att ståndet måtte besluta den redaktionsförändring i utskottets förslag att orden: att åt bankofullmäktige må öfverlemnas att kunna, i stället för svenskt silfvermynt, från banken utgifva silfveroch guldplantsar mot det pris, som fullmäktige, med ledning af priset å silfver och guld på utrikes orter, bestämma, finge den af hr Lallerstedt i sin reservation föreslagna lydelseatt åt fullmäktige öfverlemnas att i stället för silfvermynt från banken utgifva silfver mot pris, som fullmäktige efter omständigheterna ega bestämma. Denna åsigt uttalades äfven af August Andersson, hvaremot Rosenberg, Östman och Jöns Pehrsson ansågo denna förändring obehöfllig. Utlåtandet bifolls medelst votering, som utföll med 48 ja mot 27 nej. Vidare b.föils bankoutskottets utlåtande n:r 27, afstyrkande väckt förslag om indragning af bankens sedlar å 1 rdr rmt, äfvensom ridderskapet och adelns inbjudning till gemensamma öfverläggningar i fråga om femte hufvudtiteln. e i förmiddagens plenum aflemnade kongl. propositioner bordlades. — sshvse