Aftonbladet – 4 mars 1863, sida 3

LÖRDAGENS AFTONPLENUM. Bondeståndet. Utan diskussion biföllos nedanstående statsutskottets betänkanden, tillstyrkande af K. M:t tiil ständerna afgilna propositioner: N:r 47, om försäljning till enskild person af en komministersbostället Hof Dahlbogård i Kronobergs län tillhörig del i den s. k. Spetsamossen; n:r 48, om utbyte af komministersbostället Svensbohl i Rudskoga socken emot sergeantsbostället Höjdebråten i Nysunds socken; n:r 49, om befrielse för fältkamreraren m. m. Ph. A. Areils enka, Albertina Heimberger, från utgifvande af observationsprocent och anmärkningsmedel, hvilka blifvit hennes man i lifstiden till gäldande ådömda; n:r 50, om eftergift till förmån för enkan Märtha Nilsdotter Tulpan af kronans rätt till qvarlåtenskapen efter hennes syster, enkan Anna Nilsdotter i Makrismåla; nir 51, om utbyte af jord emellan kronan och Malmö stad; n:r 52, om upplåtande under ständig besittningsrätt af en Jordrymd vid Kungsöhrs norra kungsladugård; n:r 53, om försäljning tillskatte af den under Elfsborgs Kungsladugård lydande lägenheten Klintens Bana; samt vidare, på framställning af enskilda motionärer, n:r 54, om eftergift af kronans rätt till dana-arf efter Andriette Lundberg, och n:r 55, om eftergift af kronans rätt till dana-arf elter enkan Anna Christina Löfgren. Vidare förekom bankoutskottets utlåtande n:ir 25, i anledning af väckt fråga om förändrad grund för utmyntningen af svenska silfvermyntet. Denna af rådman Björck, förmedelst inom borgareståndet väckt motion, ifrågasatta förändring i myntfoten har till syfte att vinna en öfverensstämmelse emellan det svenska myntet och de myntsorter, hvilka allmännast begagnas inom de grannstater, med hvilka Sverge förnämligast drifver sin handelsrörelse, och att sålunda åstadkomma på samma gång en lättnad i affärsförhållandena och afhjelpandet af en olägenhet, som nu tillskyndar svenska statsverket ganska betydliga förluster, derigenom att den svenska specien innehåller en större silfverhalt än det utländska myntet. Detta betänkande föranledde en lifligare debatt, churu tankarne i fråga om det hutvudsakliga af utskottets utlåtande voro temligen lika. För rent afslag å betänkandet yttrade sig endast Mengel och Per Nilsson i Espö, hvilka båda voro af den åsigt att ett land icke bör försämra sitt mynt; ty derigenom förlorar staten in kredit. Faktiska exempel utvisa att ett land med en solidare myntfot har lättare att erhålla lån och får dem äfven till mindre ränta. Det finnes intet land, yttrade Mengel, hvars mynt står så högt i värde som det engelska och ittet land betalar heller så liten ränta på gina lån som England. Med Ryssland är förhållandet alldeles motsatt: lågt myntvärde och hög ränta å statelånen. Man har invändt, fortfor tal., att