Aftonbladet – 4 mars 1863, sida 2

sälta samtalet, utan äfven vederlägga åtskilligt, som han icke fann riktigt öfverensstämmande med sina äsigter. Falkenstern såg något förvånad ut öfver att blifva motsagd. Då de skulle åtskiljas sade Falkenstern: När ämnar du taga graden?? ?Nästa vår?, blef svaret. Efter den dagen var det mycket vanligt att se Stefan och Falkenstern tillsammans, än på paviljopgens veranda, än promenerande eller åkande. Rida var något som Stefan ej kunde, och hvaröfver Gurli brukade skämta. En dag, då de sutto ute på terrassen, föreslog Gurli att de skulle byta roller, han kläda sig till flicka och hon till karl. Säkert sömmar du låogt bättre än jag?, sade Gurli, jag åter rider och jagar bättre än du.? Möjligt, svarade Stefan leende, under det han helt förläget vände sin studentmössa emellan händerna; men jag förmodar likväl att du får svårare att reda dig vid den s undande promotionen än jag skulle få att såsom ryttare styra en häst. Ah, hör man på, bara ! utropade Gurli, hura blygsamheten är anspråksfull. Du är icke, det minsta egenkär, Stefan?? Ah jo, något, svarade han rodnande. ?Det skulle väl ej någon kunna misstänka, då man ser dig rodna och blekna bara man talar till dig och såsom nu vänder på mössan, alldeles som om du vore en bondpojke.? Stefan skiftade åter färg, kastade en hastig blick på Gurli och sade: . Hvad jag är eller icke är, lönar ej att tala om ännu åtminstone; och i dina ögon, Gurli, hoppas jag alltid blifva samma obetydliga Stefan som jag var såsom barn.? Oaktadt tonen var lugn och hans utseende generadt, låg det en icke så obetydlig bitterhet i orden. Jaså, du hoppas det.? Gurli skrattade. ?Vi skola se till att ditt hopp ej kommer på skam.? (Forts.)