11. Sålunda blefvo de fredliga på sina gator, der de hade sina handelsbodar och sina triumfbågar, hvilka omgåfvo deras torg — under det jag ömkligen mäste omkomma! Fienden, lik en våldsam död, grep mig på ett förrädiskt sätt. J g kunde ej anförtro min sista tanke åt någon, ej heller säga dem farväl, gom voro mig kära. Om natten förde man mig bort i en kibitka 1), hemligt, stilla, spårlöst — jag hade blott min fädernehimmels stjernor till tysta vittnen till denna hemlighetsfulla och hastiga färd. 2