Aftonbladet – 3 mars 1863, sida 3

j 1e Nästan hela mitt lif bar tillbrogts inom ett fängelses murar — midt ibland elände och sjukdom, i mörker och tystnad. Minnet af mig utplånas med hvarje dag allt mer och mer ur mina landsmäns hågkomst — kärleken kallnar hos dem som älska mig, och nu ha de kanske alldeles glömt mig — mig, som man begraft under detta svarta hvalf, till straff för det jag, en ljusets son, fordom sjöng för mitt fädernesland och utströdde ord i hjertana, hvilka der skulle utveckla sig till blomma, till en hänförelse lik min egen.