Aftonbladet – 3 mars 1863, sida 3

En polsk Eiogi. (Efter Revue des deux mondes.) I. År 1859 afled i Frankrike grefve Sigismund Krasinsky, 47 år gommal, bekant under benämningen den namnlöse skalden4. Att en beundrad och stor skald ett helt lif igenom måst undandraga sig sina medborgares hyllning och dölja sin heder under anonymitetens slöja — någonting så förun derligt kan blott tänkas i ett så olyckligt och underkufvadt land som Polen. Hans poetiska arbeten, hvilka äro genomträngda af den mest glödande fosterlandskärlek, ha tid efter annan blifvit tryckta i Paris under en tillgifven väns ledning och med iakttagande af de mest oerhörda försigtighetsmått. Hvart och eit af dessa arbeten har upplefvat tre eller fyra upplagor, emedan de hemligen blifvit spridda i hela det gamla Polen, der man läste dem många gånger om igen och lärde sig dem utantill, för att af dem hemta tröst och mod. Ett polskt fruntimmer, som vistades i Paris 1843, på en tid då Krasinskis tFöre morgonen utkom, vågade ej — af fruktan för de stränga undersökningarne vid gränsen — taga ett exemplar ar denna lilla förbjudna bok med sig hem. Hon lät derföre sein dotter lära gig skaldestyckets 600 rader utentill, för att kunpa uppskrifva det efter sin hemkomst. Denna älskade skalds namn nämndes väl i tysthet i hans entusiastiska fädernesland; men ejelf förnekade han alltid och allestädes med största envishet att vara författaren. Han vågade blott anförtro sig åt ett par bepröfvade vänner. Stundom, när en eller annan beundrare talade till honom om något af hans arbeten, låtsade han som om hun alls icke kände det och utbad sig ett exemp!er, hvilket han vid återlemnandet kritiserade mycket strängt. Med personer som föreföllo honom misstänkta, gick han ännu längre, förklarade att han aldrig skrifvit något, att han ej kunde läsa två verser utan alt gäspa och att han afekydde all poesi.