Aftonbladet – 3 mars 1863, sida 2

der mörda qvinnor och spetsa barn, måste framkalla känslor af afsky och harm, som fordra t högt uttälas, sisom en protest mot er kränkning af hela menbskligh:ten. Mina herrar! Det är för att åstadkomma ett fomensamt uttryck åt den känsla, som råder hos hvar och en af oss, som inbjudarne tillåti sig föranleda denna sammankomst. Det är e protest mot Polens förtryckande och förhärjande, vi önskat föreslå och som vi redan här hört formuleras af frih. Hamilton. Denna protest skall vittna om lifliga ovilja mot våld och tyranni och om vära broderliga sympatier för det poiska folket. Men må den äfven betyda någonting ännu mer. Må den bli en länk i en rad protester, som höjas i hela det civiliserade Europa, tills den offentliga meningen i denna fråga blir så allmän, så bestämd och stark, att den slutligen tager mandom i handling, springer sönder Polens bojor och sätter en gräns för dess 1e1an sllfer långa lidanden. (Bifall) Flere talare hafva redan berört sakens speciela politiska sidor. Jag delar fullkomligt deras åsigt, som i Polens återställande se ett vilkor den curopeiska ordningen och jemnvigten likasom en kraftig förstärkning i Sverges polska position. Jag erinrar äfven hurusom verge är en af undertecknarne af wienerkongressakten den 9 Juni 1815, i hvilken stadfi stades ett sjelfständigt, konstitutionelt konungarike Polen, samt att svenska regeringen alltså eger en särskild anledning att taga del i de åtgärder, som de vesteuropeiska makterna säkert ej komma att underlåta i den polska frågan, efter det att preussiska regeringen uppträdt på ett sätt, som redan faktiskt dragit den in under den allmänna folkrättens domstol. Jag omfattar derjemte häradshöfding Car: lens förslag, att mötets beslut sammanfattas i en adress, som tillställes någon person, sor i större eller mindre grad kan anses representera det polska folket, för att genom hans omsorg komma till dess närmare kännedom. Tell och framgång åt det hjeltemodiga polska folket! — (Bifall.) Sedan ingen talare vidare anmält sig, hemställde ordföranden till de försa om de ville såsom uttryckande deras åsigter antoga det af frih, Hamilton upplästa förslag till resclutioner. Denna proposition besvarades med enhälliga och starka jarop. Derefter beslöto de församlade att dessa resolutioner skulle delgifvas furst OCzartoryski för att de af honom måtte, så vidt sig göra låter, bringas till polska nationens kännedom. Slutligen erinrade ordföranden om den uppmaning till insamling, fom magister Sohlman framställt, och tillkännagaf att en lista var tillgänglig på stället för att derå teckna bidrag. Såsom det första bidraget fick ordföran den genast nöjet mottaga en summa af 500 rår, som skänktes af bondeståndets talman Nils Larsson. Vid tillkännagifvandet härat helsades den ädle gifvaren, hvars förut visade frikostighet mot de nödlidande i Norr land och Finland, man erinrade sig, med starka bravorop. Efter mötets slut insamlades bland de närvarande inom en kort stund ytterligare något öfver 500 rår.