Aftonbladet – 3 mars 1863, sida 2

af allt, derigenom hafva de preussiska regenterna sett sig nödsakade att, emot nationens vilja sluta sig troget till Ryssland och befordra dess utvidgnDingsbegä temct landets eget väl förstådda intresse. Den bittraste frukten af denna våldsbragd skördar detta land dock nu, då dess regering ansett sig böra, för att åt sig bevara sin andel i rofvet, understödja Ryssland under Polens nu äter började frihetsstrid och dermed ådragit sig heja den bildade verldens rättmätiga harm och vådor, som, om åe ej snart fenom en klok eftergift besvärjas, kunna blifva af den mest vidt utseende beskaflenhet. För Österrike som motvilligt emottog den minsta anparten i rofvet, och som mildast styrt det sålunda vunna Galizien, har denna makttillökning dock äfven medfört on högst menlig följd, då dess regering deraf föranleddes till befordrande af de rysliga morden år 1847. För att med ett slag krossa den motspänstiga poska adeln, uppretade det dess underhafvande mot den, understödde dessas resning med penningar, och pensionerar ännu hufvudmännen för denna resning som slöt med en nästan allmän och grym massaker af godsegarne. Detta är och blir äv skamfläck som aldrig kan aftvås. För Ryssland åter, som tycktes genom underläggandet af Polen erhålla en orubblig basis för in storhet och sitt inflytande i Europa, har denna våldsgerning i stället medfört alldeles motsatta resultater. Utan stöd af Polen hade den för Napoleon ej nat inträrga i hjertat af Ir riket och besätta det heliga Moskau. Ef hans fall, som till nufvudsaklig del uppkom just derutaf att han svek sina åt Polen gifna löften, tillföll Polen åter Ryssland, men dess sympatier har det aldrig lyckats eröfra, och derföre måst der underhålla en armå, blott för Polens kufvande, tillräcklig för att eljest utföra dess mest ärelystna planer mot det Osmaniska väldet, och ligger just i Polens ställning till ryska riket j orsaken hvarför det aldrig med full Kraft kuni nat fullfölja sin naturliga politiska roll i Asien. För att tillförsäkra sig bundsförvandter emot Polen och emot dess vänner i Frankrike nödgades de ryska regenterna allt mera inblanda sigi! Tysklands och hela det öfriga Europas politik, l och derpå uttömma landets krafter. i Förgäfves använde dess kejsare de mest mot-; satta åtgärder för att tillvinna sig en lugn besittning af detta olyckliga land. Den mildhjertade Alexander den I, den ädlaste man som suttit på zarernas tron, ville försöka försoningens väg. Han gaf Polen en egen förvaltning, en! rådslående församling, en egen här och sin bro-der till vice konung. Likasom oljan ej kan; förenas med vattnet, så kunde dock ej heller Polens folk förenas med Rysslands. Ständigt! växande skäl till missnöje å den ena, misstro å. den andra sidan uppstodo och ledde slutligen vid första tillfälle, det som gafs at Frankrikes! Juli-revolution, till 1830 års polska frihetskrig Detta krig fördes å Polens sida med den hjeltekraft, att ryska rikets alla härar ej syntes vilja . förslå till dess underkufvande, oaktadt den preus-, siska vännen då som nu var långt ifrån neutral! i striden. Tyvärr förstodo ej heller då de polska ledarne att i tid tillvinna sig massans af i folket bistånd, för sent förklarade sig godsegarne villiga att afstå från sina feodala rättig-: heter, mot vilkor att deras underhafvande ville if resa sig och deltaga i kampen, hären måste slutligen duka under i den olika striden, och Polen föll ännu en gång blödande till marken. Den . i j E jermhärda Nikolaus började då och fortfor under hela sin regering med sitt försök, att aldeles för-Å inta hvarje tecken till polsk nationalitet och sålunda sammansmälta detta land med sitt öfriga i omätliga rike. Det strängaste soldatvälde deröfver anförtroddes åt Paskievitz, som tillvunnit ig namnet Warszawsky genom slagtandet af en stor del af Warschaus befolkning, all högre bild ning undertrycktes, landets bästa söner hade dels utvandrat efter dess besegrande, dels rycktes de nu vid minsta anledning till misstankaur skötet af sina familjer, för att antingen förblöda ! på Kaukasiens slaglält eller bortivina i Siberiens grufvor, det polska språket bannlystes ur alla! offentliga förhandlingar, ja sjelfva landets religiösa tro angreps medelst en proselytism af den E grekiska kyrkan. Under hela denna långa och mörka period hade allt motstånd tystnat och man började tvifla om möjligheten af Polens återuppståndelse. Men se, Envåldsherren dog, han så väl som den förtryckta slafven, och genast reste sig åter det ädla folket, och stod åter upprätt, lika okufvadt som förut. Ädle män, främst representerade af den lika vise som store patrioten Zamoisky, hade i tysthet underhållit fosterlandskärlekens heliga flamma. Inseende att allt aktivt motstånd då t var omöjligt, vände de sig åt upparbetandet af yx landets materiella tillgångar jemte det de, så 1 my ket sig under despotismens ok lät göra t sökte befordra inrättandet af folkskolor, för att! sprida upplysning inom den arbetande klassen, och såmedelst lägga grunden till dess framtida :r befrielse. k Kejsar Alexander den III innehade nu kejsar-t kronan, en välvillig och ädel man, men som det ;y synes något vacklande i sina beslut, åtminstone ) f i hvad som rörde Polen. Han tillförsäkrade åts dess folk liksom ät sina ryska undersåtar utvid-,n gade friheter, sökte vinna detsamma genom !t afskaffandet af det hårda militärväldet, ville !k åter göra ett försök att styra landet med mildare a medel, och öfverlät slutligen, äfven han, den u högsta ledningen deraf åt sin broder. Till!s hvarje bön om återställandet af Polens nationa-s litet var dock äfven han lika döf som någonsin D hans fader, det var som ryska undersåter han p ville lyckliggöra dem, ej som polske män. Ett!l sådant anbud kunde Polen ej emottaga, det ville Hö jvarstå som en rysk förbundsstat, men med jo egna fria institutioner, och uttalade sin protest b medelst allmänt anläggande afsorgd-ägt, ett yttre! o tecken till den inre sorgen deröfver, att ännu ej si Polens timma slagit, och medelst offentliga bö Ih ner till alla konungars konung, att Han mätte ti upplysa deras kejsares hjerta och vända deta ill rättvisa mot sitt så länge oförtjent lidande! b polska folk. Äfven detta passiva motstånd gjor-o les dem till ett brott. Helgedomarnes portar in ängdes, religionens tjenare hånades och för-b ljdes, detta på sina knän bedjande folk utsat-s! es, vapenlöst och utan motständ å dess sida, pN ör vilda kossackers anfall, och blod af qvinnorN ch barn sköjlde de heliga platserna. Zamoisky !1c andsförvisades, landtbrukssällskapet, landetss enda kommunala inrättning, upphäfdes, ochb nänga framstående män fördes fångna ur lani et. Ännu fördrog folket tåligt alla dessa miss-d vandlingar, -men så kom rekryteringen under e len af den förste talaren på detta rum så sannt! d ippkallade Bartholomeinatten. Denna rekryte5! ing hade man, på Wielopolskys tillrådan, ej vågat h lämpa på landsbygden för att ej uppreta den h vittills lugnare befolkningen derstädes. Det var, 8 åledes ej en allmän åtgärd, alltid hård men gande åtminstone ett sken af lika rättvisa åt!q, Ila, och måhända påkallad afrikets behof, som i ti lenna rekrytering afsåg. Nej, detta var blott yo; len yttre skylten för den mest förhatliga åtgärd, i st len att under nattens lugn på en gång försäkra let ig om de bästa och mest bildade af städernas a ingdom, de enda af hvilka man trodde sig hafva lp, rågot att befara, för att släpa bort dem, långt från sin fädernebygd, och imtvinga dem i denÅPp rsta träldom af alla, den ryska soldatens, utan ik, opp att derifrån någonsin vinna befrielse. d Då var måttet rågadt. Nu återstod ej annat äng; tt heldre stupa under försöket att återvinna frieten än att tåligt låta leda sig till slagtbänken. In Je unga flydde till skogarne, midt i vinternsin Vårda natt, utan lifsmedel, utan andra vapen än j dj lem de hoppades kunna tillkämpa sig af sinalrc iender. Försöket såg för hvarje menskligt öga vi opplöst ut, men se! det var en annan makt om nu uppenbarade sig än förr, och utgången lja ef en annan än någon väntade Nu var det Ar LL BRA åt SA sa i ; J