Aftonbladet – 2 mars 1863, sida 2

ÅA jul smet Sd an nödgas bekänna att dessa vilkor ingalunda ega sin uppfyllelse i de nuvarande förhållandena, sådane de varit alltsedan afskaffandet af den äfven för Holstein och Lauenburg gemensamma konstitutionen, hvarföre ett mera tillfredsställande system vore särdeles af nöden. Ty, under det ett för konungariket och Slesvig gemensamt parlament, utrustadt med flertalet af konstitutionella nationalförsamlingars prerogativer, enkannerligen sjelfbeskattningsrätten, eger ett afgjordt inflytande på de för hela monarkien gemensamma lagar och ärenden, utöfvas den del af detta inflytande, som borde tillkomma Holstein och Lauenburg, af konungen i statsrådet; väl bekant att, hvad hertigdömets representativa attributioner angär; dessa äro till enskilda angelägenheter och en blott konsultativ rösträtt inskränkta. Den absoluta styrelseformen är sålunda den i de tyska hertigdömena gällande, ander det att monarkiens öfriga delar styras med konstitutionella institutioner; och deltager den för Holsteins och Lauenburgs angelägenheter ansvarige ministern såsom ledamot i ett statsråd, der ej mindre de gemensamma än de monarkiens olika delar särskilt beträffande ärenden på lika sätt afgöras och der konungarikets och Slesvigs ministrar ovilkorligen ega det afgörande inflytandet på öfverläggningarne. Att ett sådant förhållande bör ingifva de tyska hertigdömena ett visst misstroende är helt naturligt; och att de ingalunda kunna anse sina intressen tillräckligt bevakade, så länge en sådan tingens ordning fortfar, är lika klart. För att afleda dessa olägenheter och tillfredsställa de deraf uppkomne klagomål, bör den nya organisationen till en början, i hvad den rörer monarkiene gemensamma frågor, tilldela hertigdömena Holstein och Lauenburg ett inflytande lämpadt efter deras egen vigt och den inverkan monarkiens öfriga beståndsdelar utöfva på detta slags angelägenheter: vidare åt dessa hertigdömen och deras representationer medgifva allden sjelfbestämmelserätt i enskilda angelägenheter, som med Danmarks integritet är förenlig: vidare samma grad af civil och politisk frihet, samt slutligen, så mycket som möjligt, samma institutioner som äro eller kunna blifva konungariket samt Slesvig jemte deras representationer hvar för sig tilldelade. För att i så hög grad som möjligt förenkla förvaltningen af de för hela monarkien gemensamma ärendena och, för såvidt det står i menniskohand, undvika hvarje sammanstötning de respektive representationerna emellan, vore utan tvilvel lämpligt att till antalet inskränka ej mindre sjelfva ärendena än de lagar, som komma att för dessas behandling fastställas, så långt monarkiens enhet och integritet sådant medgåfve. I en depesch af den 29 sistlidne Mars — vederbörligen meddelad kabinetten i London, Paris och Petersburg — föreslogs att som gemensamma ärenden anse anslagen till civillistan, utrikes ärendena, sjöförsvaret, post-, telegrafoch tullverken. Utan tvifvel hade man härtill likaiedes bort lägga den nuvarande skatsskulden, till undvikande af svårigheterna utaf en fördelning, de respektive länderna emellan, af ej mindre sjelfva skaldsumman och den genom Sundska tullens inlösande uppkomna fonden, än af reservfonden, domänerna och andra af monarkiens alla delar hittills gemensamt egda kapitaler. Då nu riksgäldsverket redan är genom lag ordnadt, kan man svårligen förmoda att detta ärende påkallar något framtida ingripande från lagstiftande maktens sida. Den för hela monarkien gemensamma finansförvaltningens årsberättelser borde fortfarande offentliggöras, och ett utskott af 6 ledamöter, hvaraf 3 tillsatta genom val af konungarikets riksdag och 1 af hvarje utaf de trenne hertigdömenas representationer, bemyndigas att granska sagda förvaltnings räkenskaper. Dessutom borde den längesedan utlofvade kammarrätten instiftas och sammansättas af ifrån monarkiens olika delar i samma proportion inkallade medlemmar. Ingen ny statsskuld borde för framtiden kunna göras i hela monarkiens namn, utan blott af hvarje dess del för sig. Då rättighet att förklara krig och sluta fred, att beskicka diplomatiska och konsular-agenter, att afsluta fördrag och konventioner, som icke rubba de för indirekta pålagor gällande taxorna, är konungen förbehållen, skulle dessa ärenden icke påkalla någon mellankömst från :lagstiftande församlingarnes sida; dock skulle det vara medlemmarne af dessa församlingar tillåtet att genom interpellation af statsråds-ledamöterna äska och erhålla upplysningar i centralförvaltningens samtlige grenar. De gemensamma lagar, för hvilkas behandlande nyssnämnde församlingars samverkan vore oundgänglig, skulle, förutom budgeten — hvarom mera specielt längre fram — således bestå i ändringar af såväl tullsom postoch telegraftaxorna. Alla, dessa frågor rörande, lagförslag skulle ovilkorligen föreläggas RigsRaadet och Holsteins riksdag (hanenburg står alldeles utanföre denna tullförening), och borde, i händelse af afslag från någondera af dessa församlingar, de omtvistade punkterna afgöras genom en af de olika församlingarne i ofvannämnda proportion sammansatt utskott. För den hänaelse att holsteinska riksdagen ansåge hertigdömets intressen genom tullföreningen med Danmark och Slesvig tillbakasatte, borde man ingalunda förvägra detsamma att ur föreningen utträda; — hvad pcstoch telegraf-förhållandena beträffar, så synas de härmed förknippade särskilda intressen icke innebära någon anledning till upplösning af den i dessa afseenden nu rådande enhet. Jemte upprätthållandet af denna enhet i hvad rörer centralförvaltningen af tullpostoch telegraftaxorna, äfvensom inkomsterna, skulle likartade lokala anstalter kunna anläggas och underhållas, likväl på bekostnad af den del af monarkien, hvarest de inrättades. Den centrala domänförvaltningen skulle, då den holsteinska redan nu är derifrån afsöndrad, fortfarande omfatta konungariket samt Slesvig; likväl borde inkomsterna af de holsteinska domänerna insättas i der uti finansministeren befintliga centralkassa, för att undvika en, i händelse af domänintägternas fördelning på monarkiens särskilda delar, ganska möjlig tvist om den genom Sundska tullens inlösen bildade fond; hvilken i detta fall med rätta kunde af konungariket för egen del återfordras. I allt fall kunde man komma öfverens om en gilven summa, att utbetalas af Holstein i vederlag för dess domänintägt, hvaröfver hertigdömet sålunda komme att behålla dispositio tten. Då Holsteins militärkontingent bör bilda en armå för sig, skulle likaledes den nuvarande centrala krigsförvaltningen komma att upphöra. All krigsmateriel och samtlige befästning:r i Holstein blefve detta hertigdömes egendom, och underhållet deraf hertigdömets ensak. De genom gemensamma militära utgifter för hela monarkien uppkommande kostnader, isynnerhet i krigstid, borde begäras såväl hos Rigs-Raadet som Holsteins och Lauenburgs lagstiftande församlingar. I fredstid skulle konungen ega rätt att förlägga danska trupper i dessa hertig ömen, likasom att till garnisonstjenstgöring i hufvudstaden, eller eljest någon stad inom konungariket och Slesvig, kalla hertigdömenas trupper. Danska armån skulle blifva gemensam för konungariket och Slesvig: krigsministeren och budgeten likaledes, och denna sednare, voteras af Rigs-Raadet. Örlogsflottan skulle vara för hela monarkien gemensam och dess förvaltning fortfarande blifva förlagd 1 hufvudstaden och lydande under marinministeren. Emellertid vore det ingalunda outförbart att derifrån afskilja en eller annan förvaltningsgren, hvilken, utan att tillhöra örlogsflottan i egentlig mening, för närvarande är med denna minister sammanslagen; så kunde t. ex. fyroch lotsväsendet utan olägenförläggas till monarkiens särskilda delar. Då ngen för flottan skulle förblifva densam