Aftonbladet – 28 februari 1863, sida 2

reSnInAen, Salt atven Onskade veta nuruvida upplysningar erhållits af ryska regeringen angående uppresningens uppkomst eller bf preussiska regeringen rörande en konvention, som skulle ka blifvit afslutad med Ryssland i ändamål att hbjelpa sistnämnda makt att dämpa uppresnitigen. Lorden hade derpå anställt en kritik öfver Rysslands och Preussens politik. ; Lord Russell: Jag skall nu angifva förhållandena sådana de kommit till min kännedom, och vill så mycket som möjligt afhålla mig från att uttala någon opinion om hvad som nu tilldrager sig i Polen. Jag vill till en början nämna, att min pligt förbjuder mig att på husets bord framlägga rapporterna från vår generalkonsul i Warschau, emedan meddelandet deraf skulle i närvarande ögonblick göra denna embetsmans ställning i Polen ganska kinkig. Jag får emellertid förklara, att jag icke anser uppresningen ha varit så plötslig och så oförmodad som man kunnat förmoda; äåtmiustone har den ej så framställt sig för de personer, hvilka i hvarje vecka erhållit underrättelser om hvad som tilldrog sig i Polen;4 Ministern återkallade nu i minnet de demonstrationer, som förlidet år egde rum i de polska kyrkorna, och yttrade derpå, att det vore en omöjlighet att dessa demonstrationer kunde fortfara för någon tid, utan att antingen föranleda en benägenhet från ryska regeringens sida att bifalla polackarnes önskningar eller ock förmå de sednare till våldsamme utbrott. Enligt vär uppfattning sf de poleka angelägenheterna är landets befolkning fördelad i tre klasser: de stora godsegarne, medelklassen och bönderna. Godsegarne ha beslutat sig för att om möjligt nedlägga sina klagomål inför tronen, men de äro på samma gång fast beslutna att icke bruka väld för att vinna sitt mål, hvilket enligt de till oss ingångna underrättelser är att erhålla en konstitutionel styrelse, representativa institutioner, en polsk administration och begagnandet af landets språk. Jag tror att en del af dessa fordringar äfven ingåri den nuvarande kejsarens syften, då deremot hans företrädare hade till mål att utrota landets språk, omvända katolikerna till grekiska kyrkan, under det den nu regerande kejsaren gynnar den nationella utvecklingen och hyser ganska omfattande åsigter om hvad man är skyldig Polen. När de stora godsegarne enligt kejsarens önskan sammanträdde, afgåäfvo de till honori en adress, hvaruti de förklarade sig i främsta rummet önska, att Polen blefve ökadt med vissa ryska provinser, hvilka utgjorde en del af konungariket Polen före den första delningen af detta rike 1772, och för det andra begärde de att erhålla en konstitution. Jag tror att dessa önskningar från polackarnes sida icke skilde sig från kejsar Alexander I:s, och icke voro oförenliga med hv.d som stadgades på Wienerkongressen, der denne kejsare hade utöfvat ett så stort inflytande. Men då berörde adress, som var undertecknad af 200 polackar, framgafs, förklarade storfursten att den innebure en-lJagöfverträdelse, och grefve Zamoysky, hvilken åtagit sig att framlemna adressen, skickades till Petersburg för att göra redo för sitt handlingssätt. Man tillkännagaf då för grefve Zamoysky, att han gjorde bäst i sitt eget lands intresse om han lemnade detsamma och begaf sig till England. Under sin vistelse här erhöll han underrättelse om att hans hustru var nära döden, och han begärde då tillstånd att besöka henne. Till följd som jag tror af något misstag framkom aldrig det af honom skickade telegrammet till sin bestämmelse, och grefven erhöll alltså icke den permission han begärt. Sålunda strandade den polska aristokratiens alla bemödanden att erhålla en representativ författning. Jag öfvergår nu till den polska medelklassen. Då denna samhällsklass såg cig bragt till förtviflan, bildade den hemliga sällskaper, hvilka öfverlemnade sig åt socialistiska teorier och republikanska åsigter. Regeringen, som kände tillvaron af dessa hemliga sällskaper, kunde förfölja dess medlemmar och med stränghet tillvägagå emot dem. Men hon hade äfven kunnat gå in på att i författningen och de pol. . ska ärendernas förvaltning införa förbättringar, som skuile ha tillfredsställt en stor del af den polska befolkningen på samma gång som de icke hade varit oförenliga med sjelfva kejsarens sylten. Olyckligtvis handlade man i rakt motsatt anda, och storfursten, följande en högtuppsatt polacks råd, utfärdade befallning om en konskription. Jag vill ej här beskrifva verkan af denna åtgärd, utan inskränker mig till den förklaring, att den var af natur att drifva folket till förtviflan. (Bifallsyttringar.) En konskrption är redan i och för sig en ganska hård åtgärd, emedan den till krigstjenst dömer menniskor, som för densamma icke ha någon böjelse. Konskriptionssystemet är infördt äfven i andra länder än Ryssland; men åtskilliga regenter ha deruti efterhand gjort modifikationer i ändamål att göra systemet någorlunda drägligt. Ryska regeringen sjelf har deruti gjort några förändringar år 1859. 1 stället för att gå den laghra vägen befallde nu polska regeringen att hela konskriptionen skulle utgöras af städerna, i hvilka upprorsandan råder, och alt den icke skulle sättas i verket på landet, der bönderna äro mindre missnöjda. Redan deta var ögonskenligen en stor orättvisa. Men ryssarne gingo emellertid ännu längre, och befallde icke blott att alla soldater skulle tagas från städerna, utan erhöllo derjemte af polisen vissa listor på personer, hvilka utan dom -och ransakning ansågos såsom skyldiga till bristande trohet emot staten; och dessa häktades och bortsläpades i fjerran. land såsom soldater, ehuru de icke lagenligt voro underkastade konskription, Man kan lätt föreställa sig de känslor, som ef en dylik åtgärd framkallades. De personer, som tillhörde de hemliga sällskaperna och hvilka hade vid en gifven tidpunkt kunnat uppresa sig emot regeringen, men som csannaAlitbt aldrig hada minrt dot hraptag nn