falla oss mm, att icke på dessa allt afseende borde fästas. Men vi anse det icke lämpligt att gifva dem en tvungen tolkning, så att de erhålla en betydelse, hvilken icke någon som helst regering skulle kunna medgifva utan att på samma gång afsäga sig sitt oberoende och upphöra att lefva med egen lifskraft. Det är medgifvet, att hertigdömet Slesvig icke bör införlifvas med Danmark, och att detta hertigdömes undersåter af tysk härkomst böra åtnjuta samma frioch rättigheter som de af dansk härkomst. Med afseende på möjligheten för den danska regeringen att kunna fortgå med särskilda representationer för de fyra olika delarne af den danska monarkien, hvilkas bifall skulle vara nödvändigt för beviljandet af de för monarkien i dess helhet gemensamma utgifter, se vi oss tvungna att uttrycka vår farhåga beträffandedet praktiska resultatet af en dylik anordning. Det är möjligt, att vi misstaga oss, och vi anse oss böra erkänna, att ett yttrande af den makt, som är i besittning af den längsta erfarenheten af det porlamentäriska lifvet, är för oss af en stor betydelse ; men, om vi grunda våra iakttagelser på utöfvandet af den konstitutionela styrelseformen, sådant som det hos oss sjelfva eger rum, är det oss omöjligt att komma derhän, att vi kunna dela samma öfvertygelse. Det är en annan omständighet, åt hvilken man — såsom det företaller oss — kanhända icke lånat en tillräcklig uppmärksamhet, och detta är möjligheten för H. Danska M:t, icke blott att sjelt antaga dessa förslag, utan äfven att få dem medgifna af det danska folket. Skall detta anse de förmåner, som man vill tillförsäkra det, motsvara offret, som de för detsamma skulle medföra, af en statsförfattning, hvilken det är uppriktigt tillgifvet? Allt gifver anledning förmoda, att denna fråga skulle blifva på ett nekande sätt besvarad, och detta är likväl en betänklighet, som ingen af de makter, hvilka nitälska för ett ordnande af denna angelägenhet, kan undandraga sig att taga medi beräkningen, Det ingår icke i min plan, lika litet som det tillhör min befogenhet, att inlåta mig i en omständlig undersökning af Londoner-kabinettets förslag: hvad jag redan yttrat skall vara tillräckligt för att öfvertyga H. M:t kejsarens af Ryssland regerimg, att E Mets regering icke kunnat blifva ötverraskad af att finna att de icke blifvit af kabinettet i Köpenhamn antagna. Vi hafva icke sökt utöfva något inflytande på dess beslut i detta hänseende, men vi hafva på förhand kunnat sluta dertill. Detta är icke så till förståendes, som skulle: vi anse dessa förslag i alla afseenden förkastliga; långt derifrån, vi anse fastmera att, med nödvändiga jemkningar, de erbjuda värderika utgångspunkter för en tillfredsställande lösning. De förträffliga afsigter, som föranledt detta arbete, kunna omöjligen misskännas, och vi hemta deraf en förhoppning, att de regeringar, som ifra för bibehållandet af freden och lugnet i Norden, hvilket utgör föremålet för alla våra önskningar, skola vinnlägga sig om att öfverenskomma om för begge parterna antagliga vilkor. Kunde vi å vår sida dertill bidraga, skulle ingenting vara oss kärare: hvad vi kunna: lofva är, att vi ingating skola försumma för att försöka afhålla anmark från hvarje ytterligt steg: den fördel, som vi hafva vid att icke se en dylik sakernas ställning uppkomma, är den bästa borgen för vår uppriktighet och för vår goda vilja i detta hänseende. I det tit. hembär h. exc. hr vice-kanslern uttrycken af den lifliga erkänsla jag hyser för de meddelanden han behagat göra mig, bör tit. på samma gång meddela honom min ledsnad att icke kunna helt och hållet dela hans åsigter, äfvensom min förhoppning, att han med den ljusa blick och den verkliga opartiskhet, som i så framstående grad utmärka honom, behagade taga kännedom af de betraktelser, som jag, genom eder bemedling, tager mig friheten underställa hans pröfning. Jag anmodar tit. att föreläsa furst Gortschakoff denna depesch; ingenting hindrar, att tit. deraf kan lemna honom en afskrift, om hans excellens derom skulle gifva sin önskan tillkänna. Emottag etc. a (undert.:) MANDERSTRÖM. Statsministern för utrikes ärendena till K. Maj:ts minister i Köpenhamn. Stockholm den 21 Januari 1863. (N:r 8.) Kongl. danska ministern har i går gifvit mig del af det intryck, min depesch af den 30 sistl. December till hr baron Wedel-Jarlsberg åstad kommit på hans excellence hr Hall. Vid Tit:i föreläsning af denna depesch hade hr konseljpresidenten af några i densamma om hertigdömet Slesvig förekommande uttryck funnit sig allvarsamt oroad, alldenstund han ansåg dem innebära något, som i sin utsträckning möjligen kunde stärka Tyskland i dess förmenta rätt att inblanda sig i detta hertigdömes styrelse. Jag har sagt hr grefve von Plessen att jag helt visst aldrig hyst en så beskaffad tanke, och att, för att ej nämna de åsigter, Kongl. Maj:ts regering bestämdt och offentligt vid alla tillfällen i denna fråga uttalat, de föregående meningarne i samma depesch, hvarest jag berör de garantier, som de Europeiska makterna genom Tondonerprotokollet hade för afsigt att erbjuda Danmark, icke allenast medhänsyn till dess integritet, utan äfven med afseende på dess tullkomliga oberoende af hvarje främmande inblandning i dess inre angelägenheter, synas mig vara af beskaffenhet att ifva slående bevis Rå motsatsen. Ehuru Kongl. aj:ts regering skulle haft skäl önska, att reformerna i hertigdömet Slesvig, hvilkas nödvändighet danska regeringen erkänt , redan hade blifvit åvägabragta, och ehuru vi äro öfvertygade att de fördelar, som deraf skulle tillskynats Danmark, hade blifvit långt större än de olägenheter som befarats, så har i sjelfva verket denna omständighet likväl aldrig kunnat förmå Kongl. Maj:ts regering till det misstag att sammanblanda de förbindelser, Hans Maj:t Konunen af Danmark iklädt sig emot Tyskland, och vilka kunna blifva föremål för underhandlingar, med de löften, Hans danska majestät frivilligt gifvit sina egna undersåter. Dethar synts mig, som skulle en regering, hvars vänskapliga tänkesätt den danska ingalunda bör betvifla, kunna i detta hänseende ganska väl uttala en åsigt, hvilken mer än en gång yttrats till danska regeringen sjelf, utan att denna sednares rätt att ensam fatta ett afgör.nde beslut i ämnet, lämpadt efter dess uppfattning af tidsoch öfriga förhållanden, blefve ifrågasatt. Om hr grefven å sin sida behagår gifva hr konseljpresidenten del af dessa förklaringar, så smickrar jag mig med att den farhåga, ifrågavarande depesch kunnat hos honom uppväcka, lätteligen skall blifva skingrad. Emottag c. (undertecknadt:) MANDERSTROM. stern för utrikes ärendena till K. ninister i Paris, frih. Adelsvärd. olm den 27 Januari 1863. (N:r 6.) (Likalydande skrifvelser afgingo samma dag till Kongl. Maj:ts ministrar i Berlin, n:r 5, Köpenhamm. n:r 13, London, n:r 4, Petersburg, n:r , och Wien, n:r 2.) Sedan jag för några veckor sedan vid ett samtal med hr Jerningham, varit i tillfälle att uttrycka min tanke i afseende på det förhållande, att de engelska framställningarne af den 24 Sep: tember sistl. år, icke blifvit Kongl. Maj:ts regeStatsmi Maj