Aftonbladet – 27 februari 1863, sida 7

a aa, BE ÅA SIE, PER DG gång sor utskottet till granskning upptager de för den motsatta meningen andragna skäl, hvilka synas kunna ega någon vigt eller verkligt inflytande på frågans bedömande. Sålunda har till en början anförts, alt den examensrätt Carolinska institut: t egtiteoretiska ämnen endast föga varit begagnad, och att förändringen i detta förhållande således ej kon medföra några vidtutseende följder. Detta skäl synes dock utskottet vederläggas af samma orsak som den förebråelsen, att så få genomgått hela studiikursen vid Carolinska institutet, nemligen bristande kompetensrätt för dess lärjungar, och då lika litet aflagd kirurgie kandidatexamen vid Carolinska institutet berättigade till undergående af licentiatexamen vid universiteterna, som aflagd medicine kandidatexamen vid universiteterna berättigade till undergårnde af kirurgie licentiutoch kirurgie magisterexamen vid institutet, så inser man lätt hvarför ingen annan aflade den teoretiska examen vid institutet än den som genomgick hela kursen derstädes. Man skulle således kunna på samma skäl påstå, att det föga betydt om man äfven borttagit den praktiska eller lecentiatexamen från institutet, då så få äfvenledes aflade denna examen derstädes. Men häri låg just en af bristerna i sambandet och samverkan läroverken emellan, att icke motsvarande examina voro gällande vid de olika läroverken. Anskönt utskottet förmenar att, tvärtemot hvad som är vordet emot Carolinska institutet anmärkt, institutets teoretiska examen i det väsentligaste motsvarat medicine kandidatexamen, i afseende hvarå jemväl bör anmärkas, att institutet sjelft 2:ne gånger, ehuru utan framgång, sökt genom vederbörande få den ändring, att de olikheter mellan dessa begge examina, som förefunnos, måtte varda upphäfda — torde dock berörda omständighet för det förevarande ämnet få anses mera likgiltigt, alldenstund, på sätt utskottet önskar vidhålla, frågan icke gäller huru förhållandet varit, utan huru det br rara, och det ordnande af medicinska undervisningen rikets ständer hos K. M. begärt måste anses hafva haft till ändamål att afhjelpa ofullkomligheterna, icke att på dem bygga ett nytt system, samt rikets ständer dessutom tillräckligt uttalat sm mening och afsigt att man borde göra n sanning af 182 års löfte att gifva institutet en sådan organisation, att derstädes kunde danas skickliga läkare i medicinalverkets alla grenar för statens behof, hvarföruran rikets ständer säkerligen ej skulle tid efter annan beviljat medel till utvidgning af detta läroverk i en sådan skala, att der nu finnas flera lärostolar i de till den medicinska vetenskapen hörande ämnen än vid begge universiteterna tillhopa. Man har ock såsom skäl för afslag å motionerna anfört, att komiten för medicinska undervisningens ordnande i sitt betänkande förslarat det vara obetänkt och ändamålslösts att låta alla tre läroverken qvarstå och göra dem hvart och ett sjelfständiga. Hvad komiterade i sitt utlåtande afstyrkte var, ätt utrusta alla tre läroverken med så fullständiga lärarekrafter och materiella hjelpmedel att de hvart och ett ensamt för sig skulle vara i stånd att utbilda skickliga läkare. Det måste varit härpå som komiterade syftat med benämningen sjelfständiga, enär komiterade visat sig nogsamt inse omöjligheten för fakulteterna att få i de smärre stä lerna, i brist på större sjukvårds anstalter, tillräckligt tillfälle för klinisk undervisning. Sundhetskollegium har också afstyrkt en dylik sjelfständighet, men ändock framhållit och förordat det förslag, som motionerna omfatta. Vidare har det föregifvits, att regeringens sednaste beslut om medicinska undervisningens ordnande är i full öfverensstämmelse med rikets ständers skrifvelse af den 10 December 1857. Uti denna skrifvelse yttras, att medicinska undervisningen meddelas vid trenne läroverk af hvilka det Carolinska medico-kirurgiska institutet i hutvudstaden visserligen vare med hänseende till såväl lärarnes antal som tillgångar af materiela hjelpmedel det fullständigaste; — — att denna den medicinska undervisningens fördelning på flera läroverk visserligen vore af vigt till förekommande af ensidighet och för undervisningens fullkomnande genom täftan mellan flera lärare i samma vetenskap, hvarigenom ock med mera säkerhet kunde påräknas, att ov, af en eller annan orsak vid någotdera af täroverken, en nndervisningsgren vore Mi sdre väl uppa li rätthällen, densamma likväl ge som de öfriga lärarnes i samma ämne verksamhet icke helt och bållet råkade i förfall men att såsom lärokurserna vid dessa särskilda undervisningsverk nu vore ordnade, blefve den medicinska kursen onödigtvis och utar, verklig vinst i vetenskapligt hänseendz i hög grad förlängd och fördyrad? — Catt således en ändamålsenligare samverkan mellan dessa läroverk borde tillvägabriz,gas för vinnande af deras gemensamma syftemål: en sä fullständig läkarebildning som möjFo ligt. Ötskottet inser ej, huru något stöd till borttagandet af den teoretiska studiikursen och exainen från Carolinska institutet kan sökas i denne skrifvelse från rikets ständer. Ty medicinska undervisningens fördelning på trenne läroverk, som enligt rikets stönders yttrande skulle medföra fördelen dels af täftan för undervisningens fullkomnande, dels att, om ett ämne låge nere vid ctt läroverk samma ämne skulle kunna vid ett annat upprätthållas, lärer väl icke få tolkas så, som att rikets ständer tänkt sig den teoretiska undervisningens och examens borttagande från det ena läroverket — och det just från det fullständigaste — hvarigenom Legge fördelarne, nemligen såväl täflan som delaktighet i upprätthållandet al de teoretiska läroämnena göras om intet i hvad på institutet ankommer. Ssamverkan mellan läroverken kan heller befordras genom att det ena läroverkets verksanihet uti den teoretiska undervisningen göres omöjlig. I betraktande häraf och af innehållet i såväl rikets ständers skrifvelse vid 1840—1811 årens riksdag, hvarom ofvan förmäles, com ock sednare delen af skrifvelsen den 10 Decembar 1857, anser utskottet borttagandet al åen teoretiska usdervisningen och examen för Carolinska medico kirurgiska institutet långt ifrån att öfverensstämma med rikets ständers utta!ade önskea, tvärtom strida mot både ordalydelsen och rm,eningen i rikets ständers berörda skrifvelse, Descutom kan man ej undgå att i den if. agavarande anordningen avmärka en annar. inkonseqvens. Emot komiterades hufvudförstag, att inrätta ett enda fullständigt medicinskt Järoverk i Stockholm, har erinrats, att Get vore skadligt i vetenskapligt hänseende 4 skilja medicinska fakulteterna från u iteten, i och för det samband som a vetenskaper emellan; men n re. skada måste tillskyndas den medisiaska Veenskapen och läkarebildningen, då från det fullständigaste medicinska läroverket frånskaljas en del ar de ämnen, som ingå i den Zuedicinska kursen och hvilka alla så nära sammanhänga med hvarandra — frånskiljas just de ämnen, som äro de grundläggande uti den medicinska bildningen Utskottet anser det på detta ställe lämpligt anföra ett yttrande al kom; mi:terade, i hvilket utskottet till alla delar instämmer: Då det väl kan antagas såsom afgjordt, att mellan alla former af menskligt vetande; mellan alla särskilda studier och forskningsarter, hvilka samtliga, oaktadt sin skenbara olikhet arbeta på att befordra kulturens gemensamma mål, som är utvecklingen af menniskans intellektuela och moraliska förmögenheter ett gammanhang Eecoer