Aftonbladet – 27 februari 1863, sida 6

och kysste Gurli. Ett par tårar föllo ur summans ögon ned på flickans panna, och de eade mer än ord. Tant Catharina var ej af dom aom gret i hvarje handvändning. En timma derefter foro Gurli, tant Catha. riva, Blisabesk och Waiter till kyrkan. Under gudsitjensten satt Gurli nedlutad, så alt Elisabeth omöjligt i hennes anletsdrag kunde läsa hvad som föregick i Gurlis själ, Ben till bjertat gående predikan var slut. Nattvardspsalmen började. ln häftig darrning gick igenom Gurlis kropp, då hon lyftadö upp hofvudet och höjde den sänkta blicken; men i detsamma spratt hon häftigt till, knäppte hårdare sam. raan händerna och stirrade rakt fram. Hennes ögon hado fallit på en ruan, som stod snedt emot henne, lutad emot och till bälftea dold af en pelare. Det var hennes aflidva moders qvarlemnade make, . Den heliga akten var förbi. Föräldrarno til de unga, som den dagen får första gången deltagit deruti, närmade sig sina barn för att välsigna och ledsaga dem ur Herrang tempel till hemmet. I detta ögonblick yttrade en för Gosl alltför välkänd stämma : Tag min arm, Gurli, och följ mig. Utan att. se på den, som sade dessa ord, efterkom (Gurli tillsägelsen. Btödd på styffaderosarm Jemmnade ho kyrkan, ledsagad af mängdens nyfikna blicar. Utkomna på kyrkbacken, förde Falken. stern Gurli till en liten resvaga, som höll der, bjelpte henne upp. å den och befallde kusken köra, utan sås förut med en rörelse helsa hvarkeg på tant Catharina eller Elisa. beth. icke ett ord vexlades emellan Falkenstern och hans styfdotter under hela hemfärden. Han satt tillbakalutad i vagnshörnet och såg rakt fram. Det föreföll som han glömt att han förde någon med sig. (Forls.)