Aftonbladet – 27 februari 1863, sida 6

riktningen öfver Ölmeoch Wäsehärads kyrkor, att fördelen för bergslagen blir nästan ingen. Vid Norum är den redan så långt aflägsnad, att en möjligtvis ifrågasatt bibana uppför Dammshöjden derifrån till Filipstad skulle fördubbla vägens längd till Kristinehamn och troligtvis i ännu högre grad öka fraktkostnaderna. Och man bör ihågkomma att, om äfven bergslagen förser en del bruk i Wermland med jernmalm och tackjern, dess hufvudutförselpunkt dock alltid blir Kristinehamn, hvilket klarligen bevisas af den kommunikationslinie, som genom det öfvervägande behofvet i denna riktning redan uppstått. Tager man således allenast godsoch varutrafiken i betraktande, så torde med full rätt kunna påstås att det föreslagna första alternativet till en nordligare bana i intet hänseende motsvarar Wermlands allmänna behof, såsom dels alldeles icke, dels på mindre fördelaktiga punkter vidrörande provinsens nuvarande förnämsta kommunikationsleder. Vi hafva hittills ej omnämnt den vigtiga frågan angående personaltrafiken; men här, der en jemförelse kan anställas, torde vara rätta stället derför. I afseende på densamma har man, såsom kändt är, gjort den erfarenheten, att den egentliga rörelsen består uti den s. k. mellantrafiken i de orter der banan går fram, men att den vida mindre delen deraf försiggår mellan banans ändpunkter. I de flesta europeiska länder omvexlar mellanrörelsen kring 70 å 80 procent af hela personaltrafiken. Då vid bestämmande af jernbanors riktning afseende på densamma göres, bör man taga i betraktande dels befolkningens för delning, och dels den förbanden varande landtoch sjöpersonaltrafiken, här i Sverge representerad af skjutsoch ångfartygsrörelsen. Wermland räknar för närvarande omkring 243,000 invånare. Genom den af komiten föreslagna riktningen komma häraf ungefär 144,000 eller närmare 7, af befolkningen inom ett afstånd af 3 mil å ömse sidor af jernvägen. Drages jernvägen deremot i den nordligare riktningen, så blir förhållandet öster om Klarelfven visserligen temligen lika med förra fallet; men vester om densamma närmar den sig då så mycket Fryksdalens och Elfdalens mindre bebodda trakter och aflägsnar sig deremot från södra Wermland (Mellanoch Söder-sysslets fögderier), att någon betydligare mellantrafik svårligen kan motses. Sammalunda blir förhållandet, om man räknar efter antalet uppbådade skjutshästar. Öster om Klarelfven, der under åren 1855—060 i medeltal årligen 26,000 skjutshästar blifvit uppbådade, blir förhållandet troligtvis detsamma, hvilkendera linien som öredrages. Men vester om Klarelfven kan den mellantrafik, som representeras af Elfoch Fryksdalens årligen uppbådade hästar, omkring 7000, alldeles icke sättas i jemnbredd med sydvestra Wermlands, omkring 25,000 (nemligen från Carlstads stad jemte delar af Carlstads tingslag och Kihls härader samt hela Grums, Jösse, Gillbergs, Näs och Nordmarks härader), hvaraf från staden Carlstad ensamt nära på 5000 hästar årligen utgå. Ilärtill kommer ytterligare ångbåtsrörelsen på Carlstad och Arvika, hvilken afingenting motsvaras i norra Wermland. Blott med ångfartyget Carl. stad gingo år 1860 3425 personer till och ifrån Carlstad och 1861 3672 personer, samt med ångfartyget Wermland 1860 530, 1861 940 och 1862 1070 personer — förutom alla som befordrades med ångfartygen Westergötland, Uddeholm, Klaraelf och John Ericsson m. fl., som angöra Carlstads hamn, utan att hafva reguliera turer. Att på Byelfvens farled 4 ångfartyg utföra reguliera turer, hafva vi redan anfört. Man torde således kunna antaga, att if. ven med afseende på personaleller mel. lantrafiken den nordligare riktningen ingalunda motsvarar Wermlands behof. Strategiska skäl för en jernbanas anlägande i den ena eller andra riktningen unna visserligen aldrig för sig allena blifva bestämmande; men de kunna öka eller minska vigten af de politiska, ekonomiska och kommersiella skälen, hvilka alltid böra vara de hufvudsakliga. Äfven i strategiskt hänseende är den sydliga, af komiten före. slagna riktningen vida fördelaktigare än den nordliga. Den nyaste tidens krigshistoria utvisar genom beständigt återkommande exempel, att armåeerna i sina rörelser äro konsorvativa, om man får begagna detta uttryck, d. v. s att de följa de gamla stora stråkvägarne samt blott kunna begagna sig af jernvägarne, om dessa gåi samma riktningar och något så när sam. manlöpa med dem, Följden är, att om vKTORRT TAN dinner EEE och kysste Gurli. Ett par tårar föllo ur summans ögon ned på flickans panna, och 4 a oa AR