Aftonbladet – 27 februari 1863, sida 6

heliga skrift, åhörde hon henne helt stillp. Pingstdagen skulle hon tillika med församlingens öfriga ungdom gå fram till Herrans bord, Den morgonen hade Gurli varit uppe före solen, och då tant Catharina helt tidigt begaf sig öfver gården för att gå upp i stora byggningen, och innan deras afresa till kyrkan tala några allvarliga ord med Gurli, träffade gumman henne på gården. Gurli var mycket blek och hennes ö;on röda. : Ukors, kära barn, hvarifrån kommer du? sporde tant Catharina och såg undrande på flickan. CJag kommer ifrån mammas graf, svarade Gurli. Och för första gången sedan modrens död räckte hon tant Oatharina handen, i det hon tillade: Jag ville medföra i kyrkan något af min mor, och jag her tagit denna för att bära som min dyrbaraste prydnad. il isade på en qvist af cypress. Tant feg och tryckte hennes hand. hvilade på den gamla gvinnan, i hvars ögon en tår darrade. De gingo under tystnad upp till Gurli. När, de ibträdde i den lilla salongen, der Anna under de långa åren af sin lamhet tillbringat dagorae, störtade Garli, som eljest dagligen uppehöll sig der, fram till soffan och utbrast i hältiga snyftningar. Hon gret en lång stund, derpå stod hor upp, aftorkade tärarne och vände sig til tant Catbarina med de prden: (jag vet alt tant vill tala vid mig; men jag bönfaller, säg endast ait tant ej är ond på mig, allt annat skulle jag i detta nu e; sörstå, det skulle blott göra mig ondt. Förlåt mig at jag varlt och är helt annor lunda än jag börde vara och glöm, om det är möjligt, mina fel. Kära baro, jag måste säga, jag måste säga, alt...... all jag ber Gud välsigna och beskydda dig! stammade tant Oetharina, alldeles bringad ur könt pterna, omfaräad: