Aftonbladet – 27 februari 1863, sida 5

ej kunde annat än med verklig tillfredsstäl lelse godkänna det. Gurlis lefnadsvanor erhöllo nu en syste. matisk ordning. På ett bestämdt kleckslag skulle hon stiga upp, derefter kora badtim. man, så en morgonpromenad och efter den förmiddagslektionerna. Miss Elisabeth ville, att hon skulle lära sig rida, ro och fiska samt hafva ett orangeri alt vårda. Under lektionerna träget sysselsatt till själen, önskade hennes lärarinna att hon deremellan skulle vara så ansträngd till kroppen, alt hon hvarken fick tid eller hade håg för någon odygd. Blissbeih red sjelf som en karl, körde med skicklighet sitt par hästar, rodde helt raskt sin båt. Hon var fullkomligt hemma i blomsterskötseln. Hon visste dessutom att utan allt tvång intressera Gurli för hvad hon sjelf var intresserad af och rikta hennes upp-. märksamhet lika mycket på det praktiska i lifyet som det teoretiska. När hon och hennes elev på någon lång promenad sträfvade omkring i trakten, förstod ilisabeth att genom sina samtal fängsla Gurlis -oroliga tenkegång och rikta hennes uppmärksamhet på naturens skönhet samt lära henne reflektera öfver dess krafter och lagar. Sprang Gurli, lockad af en ekorre, en insekt eller en nyck ifrån henne under det hon talade, höli Elisabeth endast up och afs vaktade hennes återkomst, utan att göra någon anmärkning öfver bristande uppmärks samhet samt fortsatte det afbrutna samtalet. klisabeth hade ganska riktigt bedömt sin discipel. Hon insåg, att för att kunna styra henne, måste hon söka vinna ett välde som ej hviade på blind lydnad, utan på något vida säkrare, nemligen aktning och tillgifvenhet. Dessa båda skatter kunna icke med våld tagas, de måste frivilligt skänkas, och en dylik skänk var svårare att erhålla af Gurli än af hvilket annät barn som helst. Elisabeth gjorde derföre sitt sällskap oumbärligt för Gurli genom att roa och aldrig