Aftonbladet – 24 februari 1863, sida 3

men, samt att K. stadgan för bemälda institut den 26 April 1861 måtte i öfverensstämmelse hir med varda ändrad, och de åtgärder i öfrigt vidtagas, som för beslutets befordrande till verkställighet må finnas nödiga. Reservationer af frih. R. Cederström, af frih. C. J. O. Alströmer, af kyrkoherden Ternström och af prof. Agardh. Rällegangsoch Polissaker. Stjernsvärdska målen. Vi meddela här nedan fortsättningen af redogörelsen för Sollentuna häradsrätts förhandlingar sistlidne onsdag, rörande de brottmål, i hvilka majoren Stjernsvärd är svarande. Sedan målet mellan makarne Almqvist och majoren G. M. Stjernsvärd förevarit, påropades det andra målet, rörande det våld som majoren utöfvat mot skogvaktaren Gustafsson; då denne en dag infann sig för att afhemta en dräng vid namn Jernström, hvilken förut varit i majorens tjenst, men derifrån skulle flytta till Gustafssons broder, en hemmansegare med samma namn. I detta mål har majoren åberopat en vittnesattest, afgifven af en kapten vid namn Westermark, hvilken vid det tillfälle, då uppträdet mellan parterna egde rum, vistades hos majoren å hans egendom Skansen, i Sollentuna socken, men sedermera derifrån begifvit sig till södra Sverge, der han nu uppehåller sig. Nämnde Westermark har till flera ting blifvit kallad vid honom förelagdt vite, och var sednast nu kallad att inställa sig vid vite af 30 rdr. Oaktadt Gustafsson till en början påstått att Westermark skulle deltagit i det mot Gustafsson af majoren utöfvade våld så till vida, att Westerniark hållit fast Gustafsson, under det att maren slagit honom, har Gustafsson sedermera icke fullföljt jäfsanmärkningen, utan medgitvit Westermarks hörande, för att få slut på målet, som pågått vid flera ting. Hr Westermark har likväl hittills ej kunnat förmås att komma tillstädes, för att muntligen höras öfver sin vittnesattest, hvarföre rätten, då majorens ombud, hr Laurier, fortsatte sitt påstående om hans hörande, på yrkande af kärandens biträde i rättegången, magister C. C. A. Sjöberg, nu dömde hr Westermark att böta 30 rdr samt ålade honom att inställa sig till sommartinget vid äfventyr att eljest varda genom kronobetjeningens försorg hemtad. Majorens ombud, hr Laurier, begärde härefter att ett vid rätten förut å majorens sida af-I hördt vittne måtte få justera sin fill protokollet . afgifna muntliga berättelse, enär denna icke öfverensstämde med en af vittnet vid rättegångens början inlemnad vittnesattest. Afven med hänseende till detta vittne hade majoren, liksom i rättegången med makarne Almqvist, vid domslösen den 26 November sistlidet år, ingifvit en s k. förklaring, hvari ifrågavarande vittne, statkarlen Wirstrem, efter att hafva tillkännagifvit att det i Aftonbladet för den 27 sistl. Oktober förekommande referat öfver hans vittnesmål vid förra tinget var osannfärdigt och missledande, förklarade att hvarje annan uppfattning af hans utsago än den, som stod i öfverensstämmelse med hans till rätted ingifna skriftliga attest, var vrängdt och sanningslöst. Denna förklaring åsyftar alltså icke endast Aftonbladets referat, utan hufvudsakligast rättens protokoller. Vid härefter, på grund således af majorens eget ombuds begäran, företagen protokollsjuste ring i afseende på statkarlen Wirströms vittnesmål, företedde sig samma förhållande, som inträffade vid protokollsjusteringen. med hustru Wirström, hvilken hördes i Almqvista målet. Det torde här böra anmärkas att domhafvanden upprepade gånger tillkännagaf, att rätten alldeles icke brydde sig om de af majoren inlemnade skrifterna, utan endast vittnenas muntliga .ut sago, men det oaktadt fortsatte likväl hr Laurier, under förklaring att han endast uppfyllde -majorens uppdrag, att påyrka justeringen af protokollet, hvilket föranledde en förnyad skandal för majoren; ty då statkarlen Wirström nu uppmanades att redogöra för den af honom undertecknade och af majoren till rätten vid domslösen, den 26 November sistl. är, inlemnade s. k. förklaringen, uppgaf han att han aldrigbegärt uppsättandet af någon dylik skrift. Den hade blifvit skrifven efter majorens diktamen och undertecknad af Wirström på majorens befallning. Vi erinra här, att Wirström fortfarande är i majorens tjenst. Nedanför skall upplysas, huru, enligt kärandebiträdets uppgift, majoren gått till väga för att få honom hörd; ty vid ett af de första tingen blef Wirström jäfvad i egenskap af tjenare hos majoren. Wirströms muniliga vittnesmål upplästes, sådant det af honom blifvit fattadt till rättens protokoll, samt vitsordades af honom såsom fullomligt riktigt, hvaremot han bestred allt afseende på såväl den afgifna Sförklaringen som den skriftliga vittnesattesten, hvilken sednare tillkommit på samma sätt som förklaringen. För att nu bedöma det sätt, hvarpå, såsom upplyst blifvit, majoren gått tillväga, för att åstadkomma bevisning mot sina vedersakare, torde vara nödigt att angifva innehållet af den skriftliga attesten och det mundtliga vittnesmålet. Först dock en kort erinran om den tilldragelse, som föranledt rättegången. Skogvaktaren Gustafsson hade en dag infunnit sig å Skansen, för att derifrån afhemta dränen Jernström. Vid detta tillfälle föreföll melan parterna ett ytterst våldsamt uppträde, dervid Gustafsson blef illa slagen af majoren, och Jernström förvägrades att medfölja honom. Dagen derpå infann sig Gustafsson åter å Skansen, för att få tala med Jernström, då han mötte majoren på stallgärden. Vid detta tillfälle hade Gustafsson en stör i handen, och vid mötet mellan honom och majoren uppstod nu åter ordvexling, som denna gång likväl ej åtföljdes af våldsamheter. Yu innehåller Wirströms skriftliga attest, att Gustafsson hotande skulle gått emot majoren med stören, under yttrande: den här har jag tagit med mig för att slå dig i skallen, utan att majoren, fenom någon föregående fråga om orsaken dertill att Gustafsson var beväpnad idermed, gifvit anledning till Gustafssons svar. Derigenom fär Gustafssons yttrande, i sammanhang med åtskilligt annat, som i attesten uppgifves, utseende af att Gustafsson skulle dagen efter våldet gått tillbaka i uppsåt att träffa och slå majoren, hvilket naturligtvis blir hemgång. Majoren har å sin sida för dylikt brott ock tilltalat Gustafsson. Den muntiiga vittnesberättelsen innehåller deremot, att då Gustafsson kom till Skansen, träffade han Wirström, hvilken han frågade om Jernström var qvar vid Skansen. Härunder tillkom majoren och yttrade med häftighet till honom: Hvad gör du här på mina backar? hvartill Gustafsson svarade: Jag vill träffa Jernström! Majoren tillsporde derpå Gustafsson, hvad han skulle med stören som han hade i handen, då Gustafsson genmiälde: Jo, den har jag för att försvara mig med och slå dig i skallen, om dn kommer i dag som i går samt slår mig. Häraf inses lätteligen den vigt majoren lagt på den af honom dikterade och af Wirström underskrifna vittnesattesten. Hvad för öfrigt stören angår, så kan omnämnas, att Gustafsson uppgifvit, att han bar den icke allenast för att försvara sig med om han blef anfallen. utan äfven för att stödia sis nå. emedan mer om mr ot MONA AP ja rn DN HD AN 4 MM FA MP NM AN fr mm PR AR AA ARA re