Aftonbladet – 20 februari 1863, sida 6

isig deremot, efter som Gurlis mor ver så lilla sjuk. — På så sätt fick Gurli veta att mo. j dren var sjuk. . Efter detta meddelande somnade hennes kamrat; men Gurli kunde icke sofva. Hennes isbillnipg målade för henne wmodren död eiler åtminstone cöende. Jag måste hem, stammade Gurli för sig sjelf och vred händerna. Timmarne förflöto under ångest; men när morgonen ralkades var Gurlis parti taget. Hon steg upp, klädde sig, tog kappa och väderhufva på och smög ut ur sitt rum och det hus der hon lidit eå mycket. Utan att hafva väckt rågon kom hon ut på gatan. Ehuru mörkt det ännu var och hon ganska lilot sett sig om i —ås, kände Gurli likväl den väg, hvarifrån bon kommit in till sta den, emedan hon alltid, då hon fick gå ut, gick åt det bål et der hemmet låg. När dagen randades fann den Gurli på vägen, som förde från —its till Birgersborg. Hon gi ck has an att blilva törföljd. Ett stycke från studen tröftade hon på en förman, Mannen betraktade flickan och e ja henne ait få åka ett stycke med honom på lasset. Han förundrade sig storligen huru en så liten fin mam-ell kunde vara ute så tidigt på morgonen och till fots vandrande på landsvägen i snö och bl Det var ivå mil från — ås till Bir rgersb . Gurli hade fått åka något öfver en mil, och sedan i det svära ovädret tillryggalade hon vägen till fots. Genomfruzen och uthungrad hade hon i skymningen Hunnit till den långa alleo, som förde från stora landsvägen upp till Birgersborg, då trötthet, hunger, köld och själså zest så öf fverväldig sade det stackars barnet att hon icke kunde gå längre. Hon satte sig ett ögonblick på en stubbe. En svindel be: tgade sig hennes hjerna, hon tyckte sig färdig alt störta till marken. Hennes öron träffades då af en hunds skällande. Gurlis hjerta slog dervid raed förnyade krafter, Hon hade igenkänt Felix,