Aftonbladet – 20 februari 1863, sida 6

och började att så högt hon förmådde ropa på sin goda vän och lekkamrat. Troligen örde vinden hennes rop till det vaksamma djurets öron, ty efter nägra minuter kom han frametörtande till henne, och be etygade sin glädje med atv hoppa upp på och nära slå omkull det kraftlösa barnet. Törarne rullade utför hennes kinder vid dessa uttryck af vänlighet från hundens sida. slog sina armar om hon och det för öll henne som om han un fullkomligt åt sina nyss uttömda krafter. Anlitande hela styrkan af sin vilja steg hon upp, och ledeagad af Felix, som hoppade muntert omkring henne, fortsatte hon vandringen upp till byggningen. Hon kom dock icke längre än till jerogrindarne. Der fattades hon åter af en sådan svindel att hon föll omkull och förlote under åhörandet of Guilis berättelse det ena utropet ef harm efter det andra. Då bon slutat, rullade eit par stora tårar utför mulattens kinder. Han tog hennes små händer, höljde dem med kyssar, ulropande: Gurli, stackars barn, förr skall jag låta hugga högra handen af mig än tillåta att ni någonsin Jemner er mor och ert bem. Jag, eländige, som kunde tillråda stt man skickade bort er. Ab, jag skall aldrig förlåta mig detta. Den lilla flickan lade armen om hans hals och, tryckande sina läppar mot hans mörka kinder, kalluge hon honom sin kära, sin bästa vän. : So I bottenvåningen på herrgårdsbyggnaden vid det vackra och i nutidens smak aniagda bruket Ekenäs, satt Besta von BStral i sitt enskilda kabinett och studerade megister Grönlunds bref, deteamma som Falkenstern några dagar förut Jä Vintersolen sken in i det lilla vackra rummet, eom hade ett riktigt hemtrefligt utse ende, och likväl såg dess egarinna ut som