Aftonbladet – 18 februari 1863, sida 2

en dag, sedan flickan är borta, kunna föra! Anna på salighetens väg. En vecka efter Falkensterns besök i —ås lemnade Gurli Birgersborg. För hennes eget väl gjorde jag mig det löftet att hon icke, sälramt jag fick lefva och verka, skulle återvända dit, medan imodren lefde och än mindre sedan. Jag gaf fru D— några skriftliga räd, som alla hade afseende på barnets andliga frälsning. Min uppgift här på jorden är att från syndens och ondskans snaror rädda så många själar som möjligt. Nu är det klart att förderfvets väg blefve den på hvilken Gurli skulle komma att vandra, ifall Falkenstern gjorde henne till sin arfvinge. Det är också allenast för att verka till hernes och andras frälsning samt Guds ära, jag tagit någon del i dessa arfsaffärer. Enadast den bör komma i besittning af rikedom som är uppfostrad i den enda 2aiggörande tron. Allon är det genom den uppfostran jag oifvit honom. Han eger denna barnsliga safald, denna brist på djerfhet i tanken, 3 om gör att vi tro utan att forska, han är äfven fulikomligt okunnig om denna verlden3 ondska. Ja, älskade syster, tacka Gud för det din son är född utan några lysande rjälsgåfvor och i vanliga menniskurs ögon kan anses inskränkt till sitt omdöme. Härgenom är han danad till att en dag kunna sagna och verka till Herrans vår frälsares läras seger på jorden. Återvändom emellertid till dessa verldsliga ting hvarmed jag mig befattat. Jag hade såle es beslutat, att Gurli skulle stanna hos frå D — och jag hoppa des äfven hanutla i öfverensstämmelse der med.