Aftonbladet – 18 februari 1863, sida 2

I Det är öfverflödigt att säga dig buru jog gick till väga; du förstår nog att Fal. I kenstern måste verka med mig, om min I tränghet skulle kunna blifva af det gagn ljag dermed beräknat. Jag hade likväl en hård kamp att besti med den gamla husföreståndarinna som let ver här, och hvilkens inflytande jag såg mig tvungen att först söka minska. tDetta hoppas jag äfven hafva gjort, och efter att i lyra är haft henne till motstån. dare med afseende på Stefan, har jag nu gått segrande ur striden — gossen är skickad till magister L :s uppfostringsinstilut för studenter. Det var visserligen icke dit jag hade önskat få honom; men i detta afseende följde Falkenstern ej någon anvisning, utan helt och hållet sitt eget förgodifinnande. cAllt hade således gått efter mina önskningar. Gurli och Stefan voro aflägsnade, fältet fritt och alla utsigter för den fromma och sannt kristligt sinnade Allon att blilva utnämd till universalarfvinge, då tvenne opåräknade händelser inträffade, som nära nog gjort om intet alltsammans. — . Den första var att gumman Örner, denna tjenarinna i det ondas tempel, följde med Stefan, då denne skulle resa till magister LL? Hon skulle ledsaga honom till —äs. ag förstod nog att hon gjorde den der resan endast för att se om Gurli. Hon återkom ock :å efter något öiver en veckas frånv. ro och medförde bref och belsningar. Jag hade befarat att tant Catharina skulle hafva något att anmärka emot fru D—, n en till min öfverraskning hade hon det icke. Jag blef således lugn och började tänka på att det goda och ömma förbållandet emellan de båda makerne, som uppstätt sedan Gurli