Aftonbladet – 17 februari 1863, sida 2

I Gatlureglsring i bufvudstaden. l Sverges hufvudstad har icke blifvit obeirörd ar den ansats till bastig utveckling, I som på den sista tiden försports inom näIsten hela vårt land. Såsom varande bjertpunkten i ett storartodt system af vatteni kommunikationer, år från år alttmer till I go ogjordt genom cn I ångbåtstrafii har Stockholm sett sin rörelse och sin be i folkning tillväxa i stark progression. Nya i byegnadsföretog och snläggningar i mängd iha deraf blifvit en följd. Men med bedröfivelse har mon sett huru snart sagdt fall komligt planlöst denna utveckling fött fortgå. Blott ytterst sällan bar man försport några målt och steg, föranledda af en tanke på framtiden, på allmän nytta och ollhmän trefnad. Den enskilde har fått styra och ställa jefhter sitt tycke och sin beqvärmlighet, lika godt om han bebygdt tomter, der den rin gaste omtänksamhet skulle dragit försorg om att en gata förts fram eler en öppen plats blitvit åvägabragt, och det har ofta fordrats blott en smula tilltagsenhet och et företåndigt sält att umgås med vissa vederbörande för alt man fått opåtaldt tillskansa sig en bit af redan befintlig cata eller ställa sin byggnad en eller annan sln utasför den öfriga husraden vid gatan eller bygga öfver af älder bellotliga gatudesseiner. Ett och annat inkast mot derra framfart, gjordt inom pressen eller bos herrar femt:o äldste, ha förblifvit i öknen ropande röster. Med så mycket större tillfredsställelse Ej ner man d e all ett initiativ i ämnet ändtiigen blilvit toget ifrån sådant Låll, att man bör kunna v nia att saken icke längre skall kunna undanskjutas. Detua var också i bög grad på tiden, då Stockholm nu snart ärer bliiva medelpunkten äfven för landets jernvägssystem och stadens utveckling alltså erhålla ytterligare en ny impuis. Det ör öiverståthållaren, som bragt saken å bane genom en till handelsoch ekonumikölle