Aftonbladet – 14 februari 1863, sida 3

eller ifrån andra bangården, vore denna också att träffa först vid Liljeholmen; vid hvilket förhållande det är rent af omöjligt, att nämnda bana ken vara gynsam för en transitofert genom Stockholm. Som emellertid en sådan trafik af sammanbindningsbenans förespråkare förutsäites såsom eannolikt uppkommande, sedan et billigt och bejqvämt medel för transitofarten blifvit tillvägabrogdt? ), är det nödigt att äfven ät denna fråga egna en mera genomförd ut redning. Att personer företaga sig resor för nöjes skull, är visserligen mycket vanligt; men att varor skickas någonstans för ro skull; har säkert ännu ingen hört omtalas. Hvarje varutörsändning har sålunda ett ändamål, och hvilket detta är har redan i begynnelsen af vår andra srlikel angifvits genom anmärkningen, art allt gods går antagen direkte till förbri ren, slöjdidkaren, varuföräd!aren eller ock till köpmannen. Jemte dei vi äterföra i minner denna sanning, må här äfven erinras, att all försändning af varor för afsalu betingas deraf. att priset å den plats, dit varan törsändes, står så mycket högre än å afeöndningsorten, att älven med beräkning af fraktkostnaden försäljningen der gifver vinst. För att en trensiiofart genom Stockholm skall kunna cga rum, måste fördenskull de varor som frambringas på ena sidan om hufvudstaden, hafva en marknad på den andra; och uppkomsten af en transitotrafik beror sålunda uppå, om detta kan blifva förhållandet; ty ait det för närvarande icke så är, torde af alla villigt erkännes. Lätom då undersöka möjligheten och sennolikbeten häraf. I handelus natur ligger, såsom nogsamt är kändt, att varorna söka sig dit, hvarest de halva utsigten att berala sig bäst, och detta är, i stort sedt, alltid i städerna, emedan största sntalet afnämere är der på ett ställe församludt, och täfian emecllon dem, som hafva behot ef varen, är egrnad att höja priset derå. Af samma skäl draga alltid de stora städerna handeln till sig framför de små, och dessa scdneres varusfsättning är alltid större än den som eger rum på landsbygden. — Häraf förklaras ock, att i ett land med gles befolkning en stor stad icke kan uppstå 1 närheten af en annan, som reden uppnåt en större betydenhet 1 hänseende till tollkmängd, ivdustri och bandelsrörelse. Attraktionens lag göll.r äfven bär, kraftens verkon förhåller sig som massorna. Barakta vi förhållandet särskildt med afscende på Stockholm, så gifver tilltåndet af de närmast belägna städerna, hvilka iordete ful!a bemärkelse förljena den kända benämningen: Småstäder. en slående bekrättelse härpå. Se på Waxbelm. Bigiunz, Öregrund. Östhammar, Norroch Södertelje, Trosa, Muriefred. Strengnäs, Thorshälls, Molmwköping och Enköping. Hvad utsigter har någon af dessa att kunna ingå i någon täffun med hufvudst: aom hendet och rörelse? Och hvad marknad kunsa ibland dem Södertelje och Malmköping gifva åt de norr om Mälaren belägna trakters produkiion; Sigtuna och Enköping åt de söder om sammma sjö liggandes? Frågar men sig v e, hvilka varor hunde blilva föremål för en frantitofart genom Siockbolm, få förekommer, stt de Jandskap, hvilka ligga på ömse sidor om hulfvudstaden och omgifva der redan enlagda söderut gående somt den norrut tillämnade stambanan, cga alldeles samma hufvudnärig — jordbruket, hvors alster kunna i ailmänvhet antagas hafva å båda sidor om Stockholm samma pris. På ingerdera sidan träffas på lundsbygden någon särskild ivdustriopläggning af säden betyderhet, utt den kan förenleda någon trensitefort, som i ringaste män är att tega i betraktande. Nyqvarns pappersbruk torde i detta hänseende vara märkligast; men att enlägga en eammanbindningsbana genom Stockholm, med en kostoad af ett par milliouer, för den lump, som kan komma från de norr om hufvudsiaden belägna och stambanan omgifvande trakter, eller för det papper, sem från pämnde bruk går fill samma trakter, torde icke kunna med framgång försvarae. Man talar mycket om de norriäodska linnevarorna och Norrlands fögel, äfvenså om Norrköpivgs fsbriksvoror, såsom vigtga föremål för den förespeglade transitofarten; men har man pjort sig reda för hved talet derom i verklicheten innebär? — Kunde, så otänkbart sådant är, allt hved af lin, linneveror och fågel, som årligen nedkom-: mer från de norra länen, få söderut hån Stockholm, samt likaså hela Norrköpings fabrikstillverkning gå till de norra orterna; och hade dessa varor ingen ennan väg för att komma till sina bestämmeleorter, än att gå på jernväg genom Stockholm, så skulle det ändock icke kunna gifva näring åt en irafik å sammanbindningebanan för mera än en enda vecka. (Forts.) vx) ar sednaste jernvägskomites betänkande sid. . Rättegångsoch Poliscaler.