Aftonbladet – 14 februari 1863, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Äfven undertecknad beder att få yttra ett par ord i den antiqvariska riksdagsfrågan. Den åsigt, som på sedneste tiden tyckes mer och mer göra sig gällande, att största delen af våra fasta minnesmärken ega vetenskapligt värde endest såsom förvarare af fornsaker, är lika oriktig som skadlig. Af skäl, dem hvarje oförryckt fornforskare, hvarje med sundt förnuft begåfvad menniska inser, oriktig; skadlig, band annat, emeden den, i Jeg erkänd, skulle mer än annat och förr ön mången tror göra den antiqvariska forskningen rent ef omöjlig. — I landet finnas af de minnesmärken som vanligen inoehålla fornsaker flere hundrade, ja väl ett tusende, hvilka äro ohjelpligt skadade. Deras antal skall, trots alla förbud, all tillsyu, fromgent ökas i bredd med den stigande odlingen. Om tillständ till undersökning af minnesmärken medges, så bör det ovilkorligen inekränkas till de sålunda skada Beträffande samtliga minnesmärkenas högnödiga förtecknande och vård, m. m., så är min tro den att dertill fordras tre an tiqvitetsvårdare, hvilka böra verka tillsammans med varande och blifvande fornminnesiöreningar, de der måste, med bibehållande ef sin egenskap af frivilliga, tillför ses med nägou förmån. Rättigheten att genom köp, gåfva m. m. förvärfva fornsaker och behålla dem bör tillkomma enhvar; men tillstånd att uppgräfva sådane ur ofvannämnde minnesmärken må förunnas endast antiqvitetsvärdarne och fornminneföreningarnas ombud eller tillsyningswmän. Behoftvet af flere än en antiqvitetsvårdare är redan så i ögonen fallsnde, så allmänt, erkändt, ett icke ett ord behöfver spillas derpå. Man beropar sig på att i Danmark blott fianes en; men det är mer än lätt att visa det grannriket, hvars fornlemningars fullkomliga vård ännu icke biifvit klart ädagalagd, på intet vis kan i antiqvariskt hänseende jemrföras med vårt land. Jag anhälter alt få fästa upmärksamhbeten på ett, af de fleste förbisedt förhållande. Så vidt jag vet äro icke, åtminstone icke tillräckliga medel anslagne till fasta minnesmärkens iståndsättaude och ombägnvande, der så behöfs, m. m. Bättre användes de vid innevarande riksdog äskade 103 12.000 rdr om de enslogos härtill, än uigåtvos för dagsverken vid ättehögars unndersökning (förstöring). Lika med hr professor Nilsson anser jag en tryckt handledning för folket, till kännedom orm landets fornwinnen af alla slag, vara nödig, och har derom mer än en gång offentligt yttrat mig. Om vår frejdade hr professor i samversan med antiqvitetsakademiens öfrige arbetande ledamöter gålve oss en sådan, så blefvo vi väl belåtna och djupt tecksamme. Många med mig vänta olåligt. Kanhända eger snart nära nog hvem som helet rättighet att gräfva sig till fynd i (förstöra) grafhögar, skeppssättningar, treuddar m m., och om handboken ännu då eller derfter skulle kunna utarbetsg, komme hon likväl för eent. Stockholm den 12 Februari 1863. Richar1 Dybeck. PA