Aftonbladet – 14 februari 1863, sida 2

gören allt hvad I konnen för att återkalla henne till Kf, men icke några frågor och icke heller något allarm.? Midnattens timma förkunnades genom de dofva slagen af salsklockan. Allt var tyst på Birgersborg. I kaptenens inre rum låg Gurli, nu försänkt i djup sömn, och vid hennes sida satt tant Catharina, stund efter annan upprepande för sig sjelf: Jag måtte säga, jag målte säga, den flickan, deo flickan! I kabinettet framför sitt skrifbord fiona vi Falkenustern sjelf, med hufvudet stödt i handen läser han ett papper, som han hade framtör sig. Det var ett bref från magister Grönlund till Beata von Strel. Min högt ärade kusin och syster i Kristo! Under nedkalla ndet af den högst s välenelse öfver dig och de dina, börjar jag denna skrifvelse Till dig, som jag vet verkar i den sanna trons unda. Du klagar öfver alt icke på länge hafva hört något från mig. Min syster, din klagan röjer en otålighet, som icke är förenlig med den långm vodighet du bör viea och vid alla tillfällen ådagal ggr, sedan du beträdt den rätta vägen, som eder ull lju et. Du hade bordt e. alt då jag teg, hade jag ej tb ott säga. Att tala i fåvitska hörer e till mitt rinnetag. Jag har nog: lagt rke till dessa ord: bätire tiga än illa tula. Omständigheterna fordra likväl na utt jag lossar min tungas band och låter dig få del ot åtskilligt, som i detta syudens och förderfvets bem tilldragit si ; tJag lefver här endast och allenast af Kris lig kärlek, emedan jag vet att de som umgås med syndere, sjeliva kunna falla i: synd ; men jag är stark i pröfniogen och äter mig icke besmittas af synden. Jag vet alt jag äfven här kan verka till Guds a Sra, ch detia uppehåller mitt mod under denna märtens tid, som jag endast rett ett gnd