Aftonbladet – 12 februari 1863, sida 3

fattningssätt Jan synas lämpligare eller mera uf. verensstämmande med förfettningarnes anda. Med anledning af de omtalade stora betänkligs heterna torde det emellertid tillåtas insändaren att å sin sida hemställa till Aftonbladsredaktionen, hvars tid olyckligtvis är för mycket upptagen att kunna besväras med den närmare kännedomen om alla till den mat nuvarande generaltulldirektören anbragta störmlöpning hörande detaljer, huruvida ej Aftonbladet äfven skulle medgifva betänkiighewen deraf: att en chef, som länge åtnjutit ett rättvist ansende, icke blott inom Sverges embetsmannakår utan öfver hela landet, för djupa insigter och utmärkt administrativ förmåga i synnerhet inom den verkningskrets, dit en för sanning och rätt varmt nitälskande konung från sitt rådsbord försatt honom, för en outtröttlig arbetsifver och, framför allt, för en i ordets fulla bemärkelse omut: lig rättskaffenhet och samvetsgrann pligurohet, i lömska och på osanna och vrärgda framställningar späckade brochyrer beljuges och nedsvärtas samt i en mängd anonyma biljetter, tydligen förestafvade af vrede öfver svikna förhoppningar om befordran, öfverhopas med skymtliga tillmälen och hotas med öppet våld, utan att någon af lagarnes väktare i ena eller andra fallet tyckts göra något till skyddande af den oflentlige embetsmannens heder eller personliga säkerhet? att en af hufvudstadens stora tidningar (Dagl. Allehanda), under erkännande af källans grumliga beskaffenhet, icke aktar under sin värdighet (såsom en organ för humaniteten och sanningen) att till läsarens behjertande framhålla och delvis rekommendera en brochur af ofvanberörde beskaffenhet? at ett berömvärdt sträfvande hos tullstyrelsens chef att rensa embetsverket från det slagg, som från fordna tider der innästlat sig, af den all. männa opinionens organerså föga erkännes eller inses, att det tastmer synes, som om de öfver detta sträfvande missnöjde eller personer med sådana antecedentia. som hr Malmros skulle hos tidningarne finna vida större gehör, än den för sitt verks anscende och ära nitälskande embetsmannen samt aft, om generaltulldirektören dagtingat med sin öfvertygelse eller af skränet och de ano nyma hotelserna förmåtts att till tjenster inom tullverket befordra hr Malmros m. fl., han tvifvelsutan fått njuta en ålderdom, ostörd af giltiga pamfletter, åtal och omilda tidningsomdömen, under det fara är, att nu, då man af hans karakter med säkerhet kan sluta dertill, att hvarken skrämsel eller chikaner af någon art skola förmå honom att i sitt embetsverks tjenst antaga personer, dem han med fog ej anser dertill värdiga, han, efter nära 50 årig trogen och trägen tjenstgöring, alltjemnt under sin återstående tjenstetid kommer att ofredas med alla de medel, som kunna stå illvilljan och skadebegäret till buds? Vän af allmän moral. maa . Aa oo 4 a rr