Aftonbladet – 12 februari 1863, sida 3

GÅRDAGENS AFTONPLENUM. Ridderskapet och ade!n. Bechargebetänkandet föredrogs i går afton på riddarhuset, deraf följande yttrande afgafs af Hr Daimav, WW. F.: I likhet med hvad jag vid föregående riksdagar, då konstitutionsutskottets s. k. dåchargebetänkande på riddarhuset förekommit, yttrat vara min äsigt angående formen för samma betänkande, bör jag ej heller i dag dölja min mening, att den form konstitutionsutskottet fortfarande begagnat för statsrådets s. k. decharge icke motsvarar hvad, efter min tanke, rikets ständer egt rätt att af utskottet fordra, eller ett omd.me öfver det sätt, hvarpå regeringen i allmänhet blifvit sedan förra riksdagen förd. Det är nemligen detta omdöme som måste, i konstitutionel mening, utgöra resultatet af utskottets granskning af statsrådsprotokollen; ty det nakna förklarandet, att utkottet icke funnit något i lag grundadt skäl att enligt 106 regeringsformen ställa någon ledamot af statsrådet under riksrätt, eller att utskottet icke upptäckt någon anmärkning af den vigt, att den, på grund af 107 S samma grundlag, bort föranleda omröstningar inom riksstånden, huruvida rikets ständer anse rikets väl kräfva, att de hos konungen Gsanmäla sin önskan, att han ville utur statsrådet och från embetet skiljas en eller annan af rådgifvarne, synes i sanning hvarken för landet och representationen celler för rådgifvarne sjelfva vara på något sätt tillfredsställande eller tillfyllestgörande. Beträffande omdömet om den n. v. ministeren och dess handlingssätt såsom konungens rådgifvare, är detta hos fo!ket och dess representanter utan tvifvel så enhälligt, att konstitutionsutskottet omöjligen kunnat finna sig i förlägenbet om väl grundade motiver för samma omdöme. Össkligt hade för den skull varit, att utskottet framlagt dessa motiver och dervid hufvudsakligen fästat sig vid det obestridliga förhållandet, som bland annat företrädesvis utgör karakteren af den n. v. ministeren, eller dess oaflåtliga bemödanden att här i landet införa och stadga ett konstitutionelt styresesätt, och derigenom städse serka för både det sociala och det politiska framåtskridandet. Efter mitt förmenande har friherre Louis de Geers ministere framför de flesta, om icke alla, sina föregångare endast derigenom förvär vat de mest rättmätiga anspråk på landets förtroende, utan allt afseende på de mer eller mindre obetydliga anmärkningar, som i partiella frågor — derom åsigterna både äro och med fog kunna vara delade — af en eller annan utskottsledamot efter dess åsigt blifvit framställda, ehuru af utskottets majoritet underkända och följaktligen icke rimligtvis, utur någon synpunkt, berättigade till en plats i utskottets betänkande. Min åsigt är icke nu att föranleda någon debatt rörande den ifrågavarande principen, eller att, på grund deraf, yrka återremiss af konstitutionsutskottets betänkande, utan har jag endast yelat på detta sätt få denna min särskilda mening till protokollet antecknad. För behandlingen dessutom af några andra frågor af jemförelsevis mindre vigt redogöra vi i morgondagens blad.