Aftonbladet – 12 februari 1863, sida 3

ositionen om statsverkets tillstånd och behof efanns vara fö hastad och o iklig Jag har nu anfört åtskilliga data i sammanhang med hvad jag i början af detta mitt anförande antydde. Det återstår mig att än ytterligare anföra några dylika. Innan jag likväl företager mig detta anhåller jag atti egenskap af ett intermezzo få yttra några ord med hänseende till de af mig omordade, af frih. Gripenstedt aflåtna skrifvelser dels till utskottsordförandena, dels till landtmarskalken och talmännen. Må vår ståndsrepresentation vara än så mycket utdömd af allmänna opinionen på grund af dess egande brister, så är den likväl ännu den enda lagliga myndighet, hvarigenom den ena statsmakten representeras och har i denna egenskap obestridliga anspråk på behörig aktning. Uti rundlagen föreskrifves huru meddelanden de åda statsmakterna emellan skola ega rum. Från konungamakten medelst kongl. propositio ner, kontrasignerade af statsråd. Någon föreskrift eller medgifvande att dylika kommunikationer kunna ske genom enskilda handbref ifrån någon af statsrådets ledamöter finnes icke; ett förfaringssätt af denna beskaffenhet är således otillbörligt och erfordrar tillrättavisning, då riksstånden och deras utskott medelst ett dylikt tillvägagående sättas i jemnbredd med ministeriella byråer. Jag vill nu öfvergå till sjelfva corpus delicti eller det statsrådsprotokoll som ligger till fönd för den kongl. propositionen, och för hvilket frih. Giipenstedts ofvan anförda handbref var en föregångare. Innan jag öfvergår till sjelfva frågan om anslaget, ber jag få fästa uppmärksamheten vid ett för detsamma anfördt motiv: Såsom sådant anföres uti statsrådsprotokollet under den 6 Februari: Desssa brister för de år, som förflutit sedan E. K. M:ts tronbestigning, femte den ansenliga brist, som af lätt förkarliga skäl! uppstod unde: den tid af nära två år, då E. M. såsom :egent f rde vriksstyrelsen med särskilda statsansag derför endast från No ge, utgö a nu ti sammans ett belopp aj omhk ing 800,000 rdr rmt. Vid afgifvande af detta yttrande har hr departementschefen icke betänkt att det var just han sjelf som år 1857—58 genom sina åtgöranden att hindra och omintetgöra all verkan af min motion om förhöjdt anslag till nuvarande H. M. konungen i dess dåvarande egenskap af regent, och att det således är han sjelf, departementschefec, han och ingen annan) som genom sagde åtgöranden är orsak till de brister som under regentskapstiden i underhållsanslaget uppstodo; han har derjemte förglömt att han i sammanhang med sitt af mig anförda handbref till ordföranden i statsutskottet under den 28 September 1857, sammanställdt med dess nu tillkännagifna motiv till den uppstådda balansen i konungens civillista, gifvit fullgod anledning misstänka, att konung Öscar icke infriat sitt gifna, af depariementschefen officielt tillkännagifna löfte att bekosta de af regentskapet föranledda förökade utgifter för dåvarande H. K. H. kronprinsen, och uppmanar jag hr departementschefen att förklara huru med denna sak sig förhäller. Hvad den anförda balansen angår, så anser jag att de åtgöranden, som å rikets ständers sida med anledning deraf böra ifrågakomma,j; icke kunna blifva andra än att vi, huru det än må svida, måste betala; men vi måste fullgöra denna betalning på ett nationen värdigt sätt, : således icke på det sätt som departementschefen föreslagit, då detsamma skulle försätta konun-; er under en slags fyraårig administration, föranleda ackorder med fordringsegare om amor-; tering o. s. v., utan tillstyrker jag att den äskade: millionen på en gång utbetalas och ställes till K. M:ts disposition för att ögonblickligen kunna undanrödja balansen, utan afseende på om: Israels barn dervid skulle gå i mistning om det; andet Gosen, och är det för att gifva erforder-; ig form åt detta mitt förslag, eom jag Ler att. å förvandla det uti motion. i Frih. A OC. Raab ansåg dylika grannlaga fråsor bäst afgöras genom att tala derom så litet om möjligt. Det finnes intet monarkiskt välde, ! om har sitt konungadöme för bättre pris än, vi, om icke möjligen grekerna, men också hafva le svårt att kunna få sig en konung. Yrkade: bifall till den kongl. propositionen. Derefter blef densamma, jemte den förda distussionen till statsutskottet remitterad.