Aftonbladet – 12 februari 1863, sida 2

följande dag skulle besvara Favres tal. HH TYSKLAND. I Prcussen. Konungens ej kontrasignerade,! svar på representanthusets adress innehåller! hufvudsakligen följande: Adreszens innehåll I liksom den väg, hvarpå ven tillställdes konuagen, kom honom att tro att kammaren ville lära känna konungens personliga åsigt och ija, hvari före han utan ministrarnas anlitande ställer till huset silt kungliga ord: Adressen bär vittne om en djupt gående stridighet mellan husets ställning och regeringens: ministrarne beskyllas att efter sista landte gesessionen hafva författningsvidrigt fört förvaltningen utan laglig budget, gjort utgifter som huset uttryckligen afslagit och i derigenom brutit mot grundlagens 99:e artikel; och ehuru deputeradekammaren ej; t ! tviflat på konungens ailvarliga och samvets granna vilja att upprätthålla fö er rge så har den dock besväret sig öfver regejringsåtgärder, dem konungen pillat. Ko nungen mäste med full öfvertygetse tillbakaI visa de mot ministrarne framkastade beskyllningar. Representanthuset hade på ett sådant sält begagnat sin förrattningsenliga rätt att medverka vid statsbudgetens fastställande, att det var regeringen omöjligt att bifalla husets outförbara beslut. Herrehuset hade också, utöfvande sin förfaltningsenliga rätt, afslugit den af repres.ntanthuset ända till outförbarhet ändrade statsbudgeten för 1862. Då nu fastställandet af denna budget för förra årets landtdagssession hade blivit en omöjlighet, och författeingen icke innehåller någon bestämmelse för utt sådant fall, så kan konungen ej inse huru kammaren kan finna ett grundlagsbrott deruti, att regeringen fört styrelsen utan legligen fastställd budget. Faustmer ser konungen ett öfycrkridande at represententhusets författningsenliga befogenhet deruti, att huset vill betrakta sina ensidiga beslut om bevillning eller vägran af statsutgifter såsom bestämmande för regeringen. Adressen betecknar rättigheten att bevilja utgifter såsom folkrepresentationens främsta rättighet; kopungen erkänner denna rättighet och vill äfven akta och skydda densamma, så vidt författningen det föranleder; men enligt författningen representera medlen marne af landtdugens bäda hus hela folket, och stadsbudgeten kan blott fastställus gerom en lag nemligen genom ett aflandtdagens båda hus öfverensstämmande fattadt och af konungen stadtästadt beslut Kunde en sådan öfverenssltämmelse ej ernås, så var dt regeringens ovilkorliga pligt att utan rubbning leda förvaltningen intilldess enighet kunde vinnas. Adressen säger, att den nyg sessionen begynt utan att regeringen genom väsentligt ulimötesgående visat sig vilja återgå til elt regelbundet handhalfvande af finanserna och fota armCinrältnivgaroa på lagliga grunder.? Till evar härpå erinrar konungen om, att i tronialet vid landtdagens öppnande bebådades framläggandet af budgeten för 1863 och 1864, af ett tillägg till lagen af 1514 om krigstjeustpligten och af räkenskaperna för statens inkomster och utgifter för 1862. Adressen betecknar dem som till ställt konungen tillgilfvenheteadresser såsom en obetydlig, för nationens verkliga anda främ mande minoritet, en uppfattning, som konungen finner både oriktig och orättvis. Och uör adressen klandrar såsom maktmissbruk vissa regeringens åtgärder i afscende på misshagliga embetsmän och landtvärnemäön samt pressförbrytelser, så har cen dock ej kunnat påstå att myndigheterna öfverskridit sin lagliga befogenbet, — Representanihuset må urskilja och erkänna hvardera statsmaktens lagligen gränser, ty blott derigenom kan enig samverkan mellan regering och representation vinnas; konungen beklagar cjupt stridigheten i åsigter rörande fastställelsen af stadsbudgeten, men enighet för ej åstadkommas genom uppoftrende af kronans och hberrehusets rättigheter, å att i strid mot förfatlningen rättigbeten att bevilja eller vägra statsutgifter uteslutande lemnas åt representanthuset. ?Då jeg seden ett år minskat anspråken på folkets skattebidrag med nära tyra millioner, äfvensom genom beredviliigt ingående på dess representations utförbera Önekningar bevisat att det är mig verkligen angeläget att åstadkomma en utjemning af cen Oppo silion ecm mina regeringeätgärder i stort som i smålt mött, så väntar jag att deputerade kammeren cj längre lemnar dessa bevis på tillmötesgående utan uppmärksamhet, och numera uppmanar jag kammaren att å sin sida på ett eådant sätt visa siti tillmötesgående mot mina landsfaderliga afsi ter, att det goda förhållande göres möjligt, som är för mitt bjerta ett behof, -— mitt hjerta, hvars enda åstundan är att befordra landets väl cch åt landet bevara den ställning, som en ärorik historia genom trogen sammanhällning mellan konung och folk detsamma anvisat?. En deputation af Sachsen-Koburgs landtdag har uppvaktat hertig Ernst och uttryckt landets belåtenhet öfver alt hertigen beslutit icke mottaga grekiska kronan. I sitt svar upplyste hertigen att han redan vid underhandlingarnes början bestämdt förklarat att han aldrig skulle upplösa förbiodelsen med de ärfda hertigdömena, att han ville förblifva tyck monark och ej önekade Greklands krona för egen del; att han blott provisoriskt ville öfvertaga regeringen öfver Grekland till dess att den af honom föreslagne efterträdaren komme på tronen och tills den nuvarande oredan vore ordnad. Dessutom hade hertigen fordrat att man skulle förstärka landets nationella krafter på ett mot dess behof svarande sätt iförmodligen genom områdesutvidgning), samt att man skule fullkomligt förnöja den afsatta dynastien. Svårigheten eller omöjlgheten! jatt få alla dessa fordringar uppfyllda befä-j stade hertigen ibLteslulet att afböja anbudet, enär det ej kunde leda till politisk framgång. ÖSTERRIKE. Den polska rörelsen värfver deltagare i Galizien. Netten till den 2 Febr. lemnace en trupp al 70 man, mr adels handtverkaN