Aftonbladet – 12 februari 1863, sida 2

tout. UTRIKES, FINLAND. I Helcingfors började den 29 Jan. teckningen af obligationer till det för finska statsverkets räkning mcd benkirkuset Roihechild afslutede 44, procentslånet. Den andel af lånet, som blifvit upplåten till teckning i hufvudstaden, utgör 300,000 rub. s:r, hvilken summa redan den företa degen icke allenast ver fulltecknad, uten ock betydligt öfverekriden. Huru stor procent af den tecknade summan som sålunda kan komma at belöpa sig på cn hvar fom tnmält sig, är ännu icke kändt. De för Åbo bestämda 250,000 thuler af statslånet äro i det närmaste tecknade. FRANKRIKE. I legstif ande kåren hafva representanterna Ollivier och Jules Favre hållit tal, som väckt utomordentlig sensation. Ollivier ryckte kejsardömet tätt på lifvet och frågade, när detsamma skall känna sig starkt neg, för att ändiligen gilva nationen något mer af den frihet, hvarom kejsaren sednast för någon tid sedan talat så sannt och vackert. Kejsardömets målsmän, anmärkte hr Ollivier, tala beständigt om folkets lugn och tilifredsställelse, vm Frankrikes anseende i utlandet, om endrägten i dess inre; det skarpaste öga bör således icke kunna upptäcka något, som kejsardömet har att frukta. Ar då icke tidpunkten inne att gilva franska folket något litet af den frihet, som det egentligen icke behöfver emottaga som en nådegålva vare sig af kejsardömet eller någon annan styrelse? Det uppriktiga svaret på denua fråga torde regeringen blifva skyldig. Ministern Baroche sökte i ett mycket längt tal (det u ptager icke mindre är 8 spalter i Monitören) gendrifva Plichons, Ol liviers och Lemerciers klagomål öfver rer eringens inre politik. Enligt bans å.igt äro cppositionens alla klagomål fullkomligt obefogade; i Frenkrike fiunes tillräcklig frihet. — Ollivier tog derefter åter till ordet oeh förklarade att någen enighet mellan honom och hr Baroche var omöjlig, ty statsrådspresidenten trodde ej på friheten, hvarpå Favre inföll: Jo förut, men han har omvändt sig.4 — Baroche svarade: Ja, I hafven genska encart botat mig. Då Favre härvid fpomärkte: Men ni her likväl gjurt 1848 års revolution, svarade ministern småleende: I ella fall dock icke ensam.4 Jules Favre angrep den 6 dennes i eit långt, glänsande tal regeringens mexikanska poltik. Han bestred ej, sade han, Frankrikes rätt att uppträda i Mexiko, men England och Spanien hade ju alldeles samma intressen som Frankrike; tron, utt Juarez sår på svaga fötter, är ett misstag. Der efier fort:or han: 4Det är vår pligt att varpå regerirgen, när vi anse kriget orättvist vi måste säga henn2cet och förvägra understödet et franskt blod och franska pen-!