Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 7

STanit, bad Anna. s5e så, låt mig tala ut. Icke dör han af hvad jag säger, alltså upprepar jag, att ehuru han är elakare än sjelfva synden, vet jag bestämdt att ban icke lema:t flickan i annat än goda händer. Om icke af samvelsgranhet, så Gud bevers, ef kederskänsla.t tDerom är jag lika fullt öfverstygad som jeg vet att Falkenstern i elt håller hvad han lofvat; men ändå ...4 Anna tystnade. Tant Catharina spände i henne elt par ögon, sem genom glasögonen sägo så skarpa ut alt de kunnat tränga tvärt igenom Anna. CNå, sjung mans utt, inföll tant Catharina, då Anna ej fortfor. CACk goda, goda tant. Anna lade sin an om gunmmans något styfva hals. Jag täck ait om jag egde c en qvinlig vän, så skulle jag bedt henne fara till steden —ås och beöka fru D—, En qvicnas ögon äro vid bedömandet af en uppföstrati nna säkrare än en karls. Instinkten säger hecne om hon har en person med eller utan hjerta framr, sladder. Instivkten säger ingening, det har just du bevisat, som varit cå cksom och så rörd of Beatas kärlek till i En enygg kärlek vid Gud.4 Nu slängde tan ifrån sig, Ja Catherina stickstrumpan ppte ihop händerna, låtande den så mycket älskade ringer annal än milt förånd, jag var aldrig bedrogen af den söta Sh eten. Jeg såg Bog klurna som stucko m vader sammetstassen. Men det va :e derom vi skulle tala, utan om att du hade någon qvivlig vän och derför icke gon du kande bedja om den der tjensten. Jag målle säga, jag målte säga, min kära Anna, du är allt bra illa utrustad, som ej ecer en enda vän.4 , Stickstrumpan togs till godo igen och Ann lindade ormen ännu fastare om tant Cutha dinas hals i det hon hviskade: