Aftonbladet – 11 februari 1863, sida 7

Nog har jag en vän som alörig sviker. det vet jag, men ...... Hon är för gammal att kunna gogna dig.! Så tant talor.t Anna smålog och biic. kade gumman i ögonen. S5e så, slut nu med desea barnsligheter. När husets herre kommer hem med sin svartkinande följeslagare, eom är bra IN) ok ättre kristen än svartrocken, reserjag till —ås och söker upp den välsignade oregerliga ungen och hennes pensionsiru, och dermed puukt. Nu tala vi icke ett ord mer om den soken. Annas enda svar var att trycka en tackcom kyss på tant Catharinas fylliga kind. Lisa kom nu in och frågade om kaptenskau ville a wmagistern skulle läsa bögt. Kapten hade bedt att mogistern skulle för strö bans fru dermed om eftermiddegerae medan han sjelf var boria. Jag hoppas att du icke tänker underkasla dig atv ähöra den ugglelåten, utropade tant Caihorina. ooCMin man her önskat det, svarade Anna. Det vill säga nit om han önskade art du skulle gå på händeraa så. .. Anva lade handen på tant Catharinas läpper och bed Lisa föga moegistern att ben var välkommen. När magister Grönlund (rädde in genom den ena dörren, gick gumman Örner, rak i ryggen och utan att bevärdiga den fromme nonnen med en blick, ut genom den and för utt på detia sätt åtminstone få visa hovom sin ovilja. Å Fjorton Wager efier sin afresa från Bir gersborg återkom Falkenstiern, och det vid ett lynne sådunt att hvarken tant Catharina elier Anna sett honom så ig och gled allt sedan första åren af höns äkter skap med Anna. Han var ömmare än någoneia mot der stackars sjuka, talade vänligt och utförligt med henne om Gurli och huru flickan skulle få det i pensionen gamt att han hoppades